Data from the Joint United Nations Programme on HIV/AIDS:

Global summary of the AIDS epidemic, December 2006

Number of people living with HIV in 2006

Total: 39.5 million (34.1–47.1 million)
Adults: 37.2 million (32.1–44.5 million)
Women: 17.7 million (15.1–20.9 million)
Children under 15 years: 2.3 million (1.7–3.5 million)

People newly infected with HIV in 2006

Total: 4.3 million (3.6–6.6 million)
Adults: 3.8 million (3.2–5.7 million)
Children under 15 years: 530,000 (410,000–660,000)

AIDS deaths in 2006

Total: 2.9 million (2.5–3.5 million)
Adults: 2.6 million (2.2–3.0 million)
Children under 15 years: 380,000 (290,000–500,000)

Today, on World AIDS Day, people come together to mourn the victims and reflect on this plague of our time. And just like last year, I will light a candle, put on a red ribbon, and pray for an end to the AIDS epidemic.

Although this is a day that normally saddens me, there’s at least one thing to celebrate. From an article in Business Day:

[South Africa] became the first country on the continent to authorise marriage for gay and lesbian couples when the controversial civil union bill received the final seal of approval today.

Sveriges Televisions kvällslånga hyllning av kubanske diktatorn och massmördaren Fidel Castro har mött mycket kritik. Expressen har låtit sina läsare publicera kommentarer på tidningens hemsida. Många av den avslöjar det vi redan vet om extremvänstern.

”För mig kommer Castros död att symbolisera slutet på en epok då människor fortfarande hoppades på att det var möjligt att skapa en bättre och rättvisare värld. Från och med nu är det den globala kvartalsturbokapitalismen som styr världen. Det är en värld som helt styrs av bolagens vinstbegär, den går inte att påverka genom demokratiska beslut. Alla beslut av betydelse fattas odemokratiskt i slutna styrelserum av kapitalägare som inte är ansvariga inför folket. Det är detta som de borgerliga kallar frihet och demokrati.”

Jag gillar tydlighet i politiken, och denna kommentar kan knappast göra skillnaderna mellan liberal och socialistisk demokratisyn tydligare. Extremvänstern anser på fullt allvar att diktatur är demokratiskt och att totalitarism är att föredra framför fria val och fri företagsamhet.

Via Bloggen Bent hittar jag Niklas Ekdals roliga och träffsäkra ”Skällsordens tio-i-top” på Dagens Nyheters hemsida. Min favorit är hans kommentar till skällsordet ”Marknadskramare”:

Marknadsekonomin är en öppen tävling i att tillfredsställa mänskliga behov. De alternativ som prövats har slutat med att diktatorer bestämt vad som ska produceras. Det brukar mest bli stridsvagnar.

Det är för övrigt intressant hur de som alltid tror sig veta bäst beskyller andra för den fanatism som kännetecknar dem själva. Som så kallad nyliberal blir jag ofta utsatt för denna paradox, vilket Ekadal tycks känna igen när han kommenterar skällsordet ”nyliberal”:

I Nationalencyklopedin beskrivs begreppet emellertid så här: ”Politisk och ekonomisk åskådning som utgår från den klassiska liberalismens tankar om det ekonomiska och sociala livets utveckling utan statsingripanden.”

De flesta nyliberaler brukar redan i tonåren växa ifrån föreställningen om den fullkomligt passiva staten. Men en mera human utopi får man leta efter.

Let us hope that this is only wild speculation on the part of the National Review. If, however, “The Corner” is right, it could mean that President Bush is planning to give the job as UN Ambassador to homophobic, right-wing maniac Rick Santorum. It seems unthinkable, but then again, as Andrew Sullivan writes, “You cannot make this stuff up.”

I P1-Morgon i morse försvarade SVT-producenten Lars Säfström valet av gäster i lördagens kvällslånga hyllning av Fidel Castro (från Dick Erixon):

”När vi valde gäster så valde vi gäster som både var kritiska mot Kuba, men också tog avstånd från den politik som USA bedriver mot Kuba och det är en väldigt svår balansgång för många av dem som kritiserar Castro idag ställer också helt okritiskt upp på den kritik som USA för mot Kuba och som är en viktig orsak till att Kuba befinner sig i den situation dem gör idag.”

En osedvanligt dum efterhandskonstruktion med tanke på att så många kända antikommunister också är kritiska mot USA:s kubapolitik. Exempelvis Johan Norberg:

The US is responsible for two major policy blunders in the relations with Cuba. One is the trade embargo that has allowed Castro—who begun by saying that trade with the US was exploitation that would impoverish Cuba—to change tune and instead pretend that the misery his policies have brought Cuba is a result of the American refusal to trade with him.

Så vad är den egentliga orsaken till att man enbart låter Castro-lojala kommunister kommentera okritiska dokumentärer om diktatorn?

Från TT:

SVT:s VD Eva Hamilton backar efter den massiva kritiken mot temakvällen om Fidel Castro, som sändes i lördags. ”Vi skulle tydligare ha slagit fast att Kuba är en diktatur”, säger hon.

I know it’s morbid, but this question was put by Kevin Nealon’s character Doug Wilson in tonight’s episode of Weeds on Swedish Canal+. It’s so hilarious that I just have to make a note for future reference. It’s the perfect philosophical question after a few pints of lager or some good downers.

Elisabeth Ohlson-Wallin, fotografen som 1998 blev känd för sin utställning ”Ecce Homo”, har åter blivit föremål för kristnas avsky. Hon blev nyligen angripen av italiensk polis när hon tog en bild för nya utställningen ”In Hate We Trust”. Kardinaler med stånd ansågs kränkande. Dock hann hon ta sin bild innan polisen ingrep.

Det kan här vara på sin plats att påminna Ohlson-Wallin om vad hon sa i radio när danska Jyllands-posten publicerade ”kränkande” karikatyrer på profeten Muhammed:

– Mitt syfte [med ”Ecco Homo”] var att inkludera bland annat homosexuella människor i det kristna kärleksbudskapet, inte att häda. Jag anser att Jyllandspostens bilder är rasistiska och skymfande.

Naturligtvis är Ohlson-Wallin i sin fulla rätt att avbilda kardinaler med stånd, men nog kan man tycka att hon är en hycklerska.

(Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin)

Pseudonymen Isabella Lund har skrivit en debattartikel i tidningen Arbetaren:

När jag säljer mina sexuella tjänster så är det jag, och ingen annan, som har kontrollen och styr vem som får lov att träffa mig. Allt sker på mina villkor, efter mina regler, och ingen kan köpa en tjänst av mig som jag inte själv vill utföra. Jag jobbar bara när jag själv vill och pengarna jag tjänar är bara en av många anledningar till att jag säljer sex.

Jag gör det också för att jag älskar sex och erotik, för att jag finner spänning i ett sexuellt möte med en främmande människa. Jag tycker att jag har en fin egenskap som gör att jag kan ge en annan människa en stunds njutning och värme.

Skribenten är sexarbetare och skriver regelbundet om detta på bloggen ”Att arbeta som eskort”, där hon nu också har skrivit om sin artikel i Arbetaren. Läs henne! I den svenska moraldebatten om sexköp är det få som faktiskt har egna erfarenheter av sexarbete. Jag är övertygad om att det är just för att förbudsfeministerna lyckats osynliggöra sexarbetarna som de vunnit sådana framgångar i Sverige. Min erfarenhet från Nederländerna är att man där aldrig skulle kunnat lagstifta om sexköpsförbud eftersom de som drabbas inte är lika föraktade och stigmatiserade som i Sverige. Få är de som medvetet gör livet svårt för andra. Förbudsfeminismens framgång vilar således på förmågan att gömma undan offren för sexköpslagen.

Från en artikel i Expressen:

Professor Nick Cherbuin har studerat 80 högerhänta personer och jämfört dem med 20 vänsterhänta. Testpersonerna skulle berätta vilken bokstav som visualiserades samtidigt i det vänstra och högra synfältet, vilket tvingade dem till att använda båda hjärnhalvorna samtidigt. De vänsterhänta var allmänt lite snabbare på att säga vilken bokstav de såg, medan de mest extremt vänsterhänta var hela 43 millisekunder snabbare än de högerhänta.

– Det här bekräftar vår teori att kommunikationen mellan hjärnhalvorna blir mer effektiv ju mer vänsterhänt man är, säger Cherbuin till BBc.

Vi är nog många vänsterhänta som har frågat oss vad det är som gör att vi är så mycket bättre än de flesta andra i vår omgivning. Nu vet vi.

Moderata ungdomsförbundet delade igår ut flygblad i Göteborg. Som vanligt är det liberaler som tar ställning mot etablissemanget och den gamla makten.

Maffiametoderna åter synliga i fackföreningarna!

Idag sätter Hotell- och restauranganställdas fackförbund en lite restaurang i blockad.

Varför gör man så detta? Är det så att de anställda utsätts för farliga moment i sitt arbete? NEJ!!! Är det så att de anställda arbetar för svältlöner? NEJ!!!

Restaurangen sätts i blockad och hotas att inte få några transporter till sig ifall Transport går ut i sympatistrejk, som hotas också att få strömmen avstängd. Utanför dörrarna till restaurangen står fackpampar och delar ut kartor till andra restauranger. Varför gör då facket på detta vis? Jo, därför att de anställda och ägaren till restaurangen inte vill skriva under kollektivavtalet. De som arbetar på restaurangen har bättre villkor än vad de skulle ha om man gick efter kollektivavtalet. De anställda vill inte gå med i facket!

Kollektivavtal är bra. De är att föredra framför lagstiftning. Men det som gör dem bra är just att de bygger på fria förhandlingar mellan fria aktörer. Om alla genom utpressning och hot om svältdöd tvingas underteckna kollektivavtal andra förhandlat fram förlorar denna typ av samhällskontrakt sin legitimitet. Det LO ägnar sig åt är mycket snarlikt det som organiserade våldsverkare gör när de säljer ”beskydd” till restauranger.

PS! Det känns emellanåt tungt att vara moderat i dessa tider av mittenpolitik och sossefiering. Men när MUF så tydligt står upp för friheten känns det bra. Keep it up, guys!

Like many other Swedes, I was staying up late to follow the events at Kennedy Space Center in Florida where the launch of the space shuttle Discovery would make Mr Christer Fuglesang the first Swede in space. Unfortunately, NASA announced a few minutes ago that nothing will happen tonight due to ”uncooperative weather”. The launch has been postponed for twenty-four hours. But meteorological prognoses say that the weather will be even more uncooperative tomorrow, so the launch might be postponed again.

(Photo: NASA)

I Dagens Nyheter läser jag om de nya reglerna för blodgivning. Som tidigare framkommit valde Socialstyrelsen att förbjuda fler att lämna blod framför att tillåta homosexuella män att göra det. På så sätt tror man sig nog komma undan misstanke om diskriminering. Från artikeln:

Hittills har bara sprutnarkomaner och män som har sex med män varit kategoriskt uteslutna från blodgivning. Nu gäller det även män som haft sex med prostituterade och kvinnor som haft sex med män med ”riskbeteende”. Tidigare hade dessa grupper en karenstid på sex månader innan de fick ge blod.

[…]

Som DN tidigare har skrivit är bakgrunden till beslutet kritik mot ett tidigare förslag från Socialstyrelsen att öppna för homosexuella män som blodgivare. Förslaget gick ut på att ge män som har sex med män en karenstid på sex månader för att just jämställa reglerna för liknande riskbeteenden.

Jag har svårt att förstå hur naiva många är i Sverige. Det gäller inte bara myndighetspersoner, utan jag tycker mig ofta ana en nästan barnslig naivitet när det gäller tabubelagda saker. Som detta att man på fullt allvar tror att regler stoppar människor som gjort saker de skäms för eller förtränger. Den gifte mannen som i flera år regelbundet gått och lämnat blod kommer knappast att avslöja sina ”snedsteg”. Han kommer att fortsätta lämna blod trots att han besökt prostituerade, haft sex med en man eller börjat med amfetamin i smyg. Så fungerar det i verkligheten. När vi gör något förbjudet som kan innebära straff eller social utfrysning så ljuger, förtränger och blundar vi för att rädda vårt anseende. Det gör jobbet svårare för Socialstyrelsen och ansvariga för blodgivningen, men det är likväl så det fungerar.

Vad Socialstyrelsen bör göra är att testa allt blod. Det är den enda framkomliga metoden. Det fungerar inte att göra riskbedömningar baserade på att folk öppet och ärligt erkänner brott och berättar om sina sexliv. Dessutom slår grupptänkandet fel.

SSU:s Johan Hassel skrev igår en debattartikel i Dagens Nyheter som fick mig att skratta högt. Som uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem med föräldrar och farföräldrar djupt identifierade med ”rörelsen” tar jag mig rätten att kritisera. Jag köper inte den förljugna självbilden när jag vet att det vanligaste argumentet för att avslå initiativ och motioner från medlemmar är ”så har vi aldrig gjort tidigare”. Från DN:

Svenska folket har valt att ge socialdemokratin förtroendet att leda och utveckla Sverige i 65 av 74 år. Det beror på att vi alltid har varit samhällets största kritiker.

Det fanns en samhällskritik inom den socialistiska arbetarrörelsen, men den försvann för många decennier sedan. Under min livstid har socialdemokratin alltid varit de verkligt konservativa. I valrörelserna och partipropagandan handlar allt om att ”försvara” det befintliga mot de hot man ser i radikaler och nytänkare till både höger och vänster. För mig betyder ”socialdemokrat” en person som är förändringsobenägen.

PS! Jag vet att det finns lysande undantag inom socialdemokratin, men de är få och behandlas ungefär som bögarna inom kristdemokratin – rörelsen lyssnar artigt på avvikarna och vänder sedan helt om.

Bogus scientist Paul Cameron, chairman of the homophobic think-tank Family Research Institute, is upset that Mary Chaney, daughter of the US Vice President, is pregnant. In an article on the Christian News Wire website he lists a few things he claims will harm the Chaney child. One of these is:

Children of homosexuals testify that day-to-day living is more difficult—and they are more apt to report personal disturbance as a consequence.

Has it never occurred to Dr Cameron that the number one reason gay and lesbian families face such difficulties is the constant homophobia from the likes of himself. I mean, he is running an organisation that spend millions of dollars on distortion and smear campaigns targeting ”the homosexual lifestyle”. So is it really that strange that children of homosexuals ”testify that day-to-day living is more difficult” considering the circumstances?

Related link: Anti-gay quotes from Dr Cameron

Well, ”here” referring to Canada that is. Here in Sweden we still have to wait for quite a while before gays can marry legally on equal terms. But still, it feels good to know that the issue is now settled in the ”Kingdom of Canada”. From an article in the Washington Blade:

Canada’s Parliament voted Thursday not to reopen the gay marriage debate, letting stand a law passed last year that legalised marriage for same-sex couples.

During the last election campaign, Conservative leader Stephen Harper—now the prime minister—had promised to hold a vote in the House of Commons on whether Parliament should reconsider the issue.

Harper’s government, which draws most of its support from the conservative west, was seeking to appease its base, even though Christian activists acknowledged this week the law would stand.

“We didn’t expect it to carry, but it was defeated by a higher margin than we thought,” said Charles McVety, head of the Defend Marriage movement.

Twelve Conservative members of Parliament, including several members of Harper’s Cabinet, joined Liberals and other opposition parties to defeat the motion to reopen the debate, 175-123.

Harper said the vote would likely put the issue to rest. ”I don’t see reopening this question in the future,” he said after the vote.

Min blogg har blivit nominerad till Årets politiska blogg. Igår framgick det av ett inlägg på Bloggen Bent att jag blivit godkänd av tävlingsledaren Björn. Vem jag själv ska rösta på vet jag faktiskt inte. Det finns många bra politiska bloggar i Sverige. En stark kandidat är dock Louise Perssons Frihetspropaganda eftersom hon skriver om sådant som de flesta ignorerar.

Apropå Björn på Bloggen Bent så skriver han idag ett inlägg om de nya reglerna för blodgivning som jag skrev om igår.

Tonight’s launch of the space shuttle Discovery was a success, which means that Dr Christer Fuglesang is now in orbit. He’s the first Swede in space. How will the universe cope with this?

(Photo: NASA)

Om SSU:s löjliga debattartikel i Dagens Nyheter bjöd på ett gott skratt i förrgår så bjuder Stig-Björn Ljunggrens debattartikel i dagens Sydsvenska Dagbladet på en betydligt mer nyanserad analys. Han tillhör de socialdemokrater som inte enbart förlitar sig på skrämseltaktik och förakt för nytänkande. Men så tillhör han också den del av socialdemokratin som färgats av liberala idéer snarare än marxistiska konfliktteorier. Från artikeln:

Samhällsklyftorna är inget problem. Att några tjänar mer gör inget om de som tjänar minst har en anständig standard. Alla har möjlighet att förändra sin välfärd så att den totala välfärdskakan växer.

Det viktiga är att det är ärligt spel som ligger bakom om någon tjänar pengar, inte mystiska saker som riksdagspensioner och fallskärmar. Jämlikheten skall inte vara en jämnstrukenhet utan bygga på lika chanser, på att alla får tillgodose sina rimliga behov.

Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter, men frihet att använda möjligheterna på olika sätt. Alla skall kunna växa efter sin egenart och odla sin personlighet.

Socialdemokratin bör därför kritisera klyftor som skapats av sociala och ekonomiska privilegier och maktpositioner, men bejaka skillnader som har sitt ursprung i olika arbetsinsatser eller initiativkraft.

Välfärdsstaten är en försäkringsapparat som har lönearbete som inträdesbiljett. Bidrag kommer av arbete. Inte tvärtom, som socialdemokraterna försökte hävda i valrörelsen, helt i strid med partiets traditionella uppfattning att svenska folkets vilja till arbete är vår främsta tillgång.

Stående ovationer för en bra analys. Välfärdsstatens nödvändighet överdrivs möjligen eftersom en privat försäkringsapparat kan ersätta denna vad gäller arbetslöshetsskydd, men annars har jag ingenting att invända.

Pinochet is dead. He ruled Chile from 1973 until 1990 as head of a totalitarian and dictatorial regime that killed, tortured, and imprisoned thousands of innocent people. His death was expected; he’s been unwell for years. His passing may give Chileans an opportunity to let a dark part of history be just that. From an article in The Economist:

After more than a decade of basking in praise for running South America’s most successful economy, Chileans resent having a dark chapter of their past raked over yet again. It proves embarrassing for those who supported or tolerated his regime and painful for those who suffered at its hands. For both sides, the sooner they can start to bury that part of their country’s past, the better.

Here’s one of the winners of the ”61st College Photographer of the Year”. From the photo description:

A member of the Durham Police Department Selective Enforcement Team escorts a child to use the bathroom after serving a search warrant at a suspected drug house. Working closely with the police department’s Gang Units, SET is responsible for making high-risk entries into dwellings to serve search warrants. Gang Unit Two made two controlled buys, or drug purchases, from the home with the help of an informant, giving them probable cause for a search warrant. Even if a raid doesn’t turn up anything, presence and show of force sends a hard message to the neighborhood that gang and drug activity will not be tolerated.

The war on drugs is still on, and so are the storm troopers. Click on picture or here to read the full story.

(Photo: Justin Cook, University of North Carolina)

Tomorrow I will participate in a philosophical symposium at Lund University. I’m talking about the moral justification for abuse and discrimination of homosexuals that many philosophers and theologians have sought in nature. I will argue that homosexuality is natural, morally justified, and part of divine diversity based on the assumption that God is the creator of nature and the designer of the world from which we ought to seek moral truth. The Natural Law Theory favoured by many Christians and Muslims makes homosexuality righteous in the sight of God.

Read my address if you wish.

Klicka på bilden eller här för att komma till namninsamlingen, vilken Centerpartiets Ungdomsförbund tagit initiativ till.

(Via Erik Svansbo, som också skrivit mer om saken.)

Socialdemokratiske bloggaren Olsson (bilden) har verkligen tänkt till:

Sen såg jag att en C riksdagskvinna och den så alltid nyliberala Fredrik federley kallade fackets möjligheter att informera om kollektivavtal för maffiametoder, när dom sen intervjuade Maria Kornevik Jakobsson (c) var hon direkt pinsamt dålig,så jag kommer från och med nu kalla henne för fascistkärring tills dess hon tar tillbaka maffiasnacket om facket, och undrar dessutom på vilka meriter hon hamnat i riksdagen? Sängvägen eller vadå? För kompetent är hon ju inte! Eller är kanske kompetens inte ett kriterium för riksdagsplats?

Jag är inte förvånad av den ursinniga sexism han ger uttryck för. Min erfarenhet är att de värsta fördomarna florerar i de socialdemokratiska leden. Kvinnor får gärna vara med på valaffischerna, men vid minsta provokation avslöjas kvinnoföraktet.

Om du inte redan gjort det, skriv på mot fackets maffiametoder.

(Via Fredrick Federley.)

Capitalism is about people power—the possibility for each consumer to decide what he or she wishes to support. Capitalism is democracy every time you shop. Therefore I like political messages targeting consumers. That is how politics is done in a free society. So here’s a smart cartoon revealing the truth behind the meat industry. Now you’ve been told…

I had no idea that Swedish far-right party Sverigedemokraterna’s name translated the Sweden Democrats in English. This is not what they call themselves on their website. But now The Economist seems to have settled for this translation, and who am I to argue with the world’s best newspaper (yes, it’s a newspaper). From an article on the Scandinavian far right in the latest issue of the eminent publication:

In Sweden, the rise of the far right is happening at a lower political level. The recent general election produced no parliamentary seats for the Sweden Democrats, although they almost doubled their share of the vote, to 2.9%. But the party made big gains in local elections, winning seats on some 130 local councils, up from only 30 previously. These seats bring tangible power. Under the Swedish legal system, appointments of lay judges to district and county courts are made by political parties. The Sweden Democrats can now appoint around 300 such judges, including one to the immigration court. That is an enviable power for a party which has its roots in the xenophobic ”Keep Sweden Swedish” movement.

Ett känt retoriskt knep är att undvika sakfrågan och istället kränka och förolämpa motståndarens person. I Expressen läser jag en artikel om hur denna sandlåderetorik flödade vid gårdagens LO-demonstration mot en reformerad arbetslöshetsförsäkring. Sanna Carlstedt, en artist som gärna framträder i vänstersammanhang, sade:

”Det spelar ingen roll vilka löften man ger. En moderat är alltid en moderat och man kan inte polera bajs.”

Man kan skratta åt förolämpningar som dessa. Det är barnsligt och tramsigt och liknar mest det som extremister brukar hålla på med. Men det är samtidigt ett tydligt exempel på skillnaden mellan socialister och andra i svensk politik. Vänsterpartister och socialdemokrater är oförskämda och älskar personangrepp. För dem är det de borgerliga människorna som är fienden, inte de borgerliga idéerna. Jag har exempelvis aldrig hört någon enda moderat prata så grovt om socialdemokrater.

Jag tror att orsaken till grovheterna och den oförskämda jargongen är att dagens svenska socialister måste dölja det faktum att de värnar priviligier för den redan välmående medelklassen. Men det är inte politiskt gångbart att säga detta rent ut, därför måste man låtsas som om det fortfarande handlade om en klasskamp. I en sansad och ärligt debatt hade blivit uppenbart för många att de privilegier som den av välfärdsstaten försäkrade medelklassen åtnjuter slår mot dem som inte är etablerade på arbetsmarknaden, som inte har a-kassa och sjukpenning. Medelklassens försäkran om att slippa ”lönedumpning” innebär visserligen att de är trygga, men det innebär samtidigt att det verkliga proletariatet står utan någon som helst trygghet och saknar möjlighet till riktiga, vita jobb.

Som ung var jag övertygad socialist eftersom jag trodde på flosklerna om att rättvisa skulle uppstå genom att fackföreningarna och vänsterpartierna fick makt. Men jag har genom åren insett att den kamp för de verkligt svaga och utstötta som jag vill föra inte gillas av vänsteretablissemanget. Lågutbildade, kroniskt sjuka, flyktingar och papperslösa invandrare finns inte i vänsterns sinnevärld. För dem finns bara den välmående medelklassen och deras intresse av att kunna bo kvar i stora, dyra villan vid arbetslöshet. Betalar för detta lyxliv gör människor som lever i utanförskap. LO och socialdemokratin har sett till så att de saknar möjlighet att genom lönekonkurrens ta sig in på den vita, legala arbetsmarknaden. En man jag talade med i valrörelsen gjorde en bra liknelse: ”Att leva i utanförskap är som att simma långt ute på djupt vatten och inse att du börjar bli trött.”

I’ve had some problems with my RSS feed the past few days. A minor error on 14 December caused the difficulties. Now everything seems to be working again, but users of Bloglines will notice that one entry is stuck because it looks as if it’s been posted on 13 December 2026. I have tried to erase this posting, but Bloglines still lists it ahead of all new entries. I don’t know what more to do, but hopefully Bloglines eventually will update its cache memory (if that’s what it is). I’m sorry for any inconvenience.

SSU:s sämsta ordförande någonsin har avgått. Det är bara att gratulera ungdomsförbundet. Det kan bara bli bättre.

Lennart Frantzell har med bloggen ”Det Progressiva USA” blivit den svenska extremvänsterns gunstling. Det är lätt att förstå när man läser texter som denna:

Det är rent bisarrt att USA som i alla fall är ett modern västland skall vara så dominerat av konservatism, religion och en nästan kvävande längtan tillbaks till den trygga gårdagen.

Men mitt i denna toknostalgi så finns det också miljoner progressiva som man sällan hör i den svenska debatten eftersom USA och allt amerikanskt för länge sedan ägs av den svenska Timbrohögern.

Jag skulle nog säga att det är rent bisarrt att ens antyda att Timbro är något annat än progressivt. Om man inte känner skillnaden i undertonerna mellan detta och detta, eller mellan detta (pdf) och detta (pdf), så har man inte förstått begreppet man slänger sig med. Jag gissar att Timbrosfären åsiktsmässigt ligger närmare det progressiva USA än Frantzellsfären.

Det är sorgligt när personer som inte är dumma gör sig dumma. Jag förväntar mig mer av en besläst man i Silicon Valley.

The United States’ global coordinator for AIDS, Ambassador Mark Dybul of the State Department, is an openly gay man and brought his male partner Jason Claire to his recent swearing-in ceremony, at which both Secretary Condoleezza Rice and First Lady Laura Bush made glowing mention of his partner’s mother as Dybul’s mother-in-law. Perhaps two new examples of the secretive ”Closet Tolerants” of American Conservatism? Now, where’s my “Condi for President” bumper sticker…

I have spent much of the weekend in front of my television set watching the 1976 BBC drama series I, Claudius. I have seen it once before about ten years ago, and have not been able to forget it since then. So, when I came across the box with the complete series on DVD at the Malmö City Library, I simply had to revisit this masterpiece. If you’re not familiar with the story, you find information about it on the ”I, Claudius Home Page”.

In short, it’s the tale of the Claudian emperors that ruled the Roman Empire between 27 BC (when Augustus becomes emperor) and 68 AD (when Nero commits suicide). The story is told as if it were the autobiography of Emperor Claudius himself. The voiceover is his, and the plot unfolds from his viewpoint.

The drama series is based on Robert Graves’s two novels I, Claudius and Claudius the God. I have only read the first half of the first novel since I lost the book on a bus in Mexico City in 1994. But from what I can tell, the drama series follows it very well. In any event, it’s a masterpiece in its own right. See it if you haven’t. It’s eleven hours of pure perfection.

Fredrik Olsson som jag skrev om häromdagen har svarat på min kritik:

För det första är du väl antagligen för feg för att våga ha kommentarer på din blogg, för det andra är du väl för ung för att komma ihåg näringslivets GROVA lögner och demonstrationer mot löntagarfonderna, snacka om verbala övergrepp på socialdemokratin då, för det tredje har jag inte anklagat någon för att ha gått sängvägen jag förstår bara inte hur denna kvinna hamnat i riksdagen.

Jag vet inte vad näringslivets företrädare sa i samband med demonstrationerna mot löntagarfonderna eller om dessa uttalandena kan bindas till den berörda riksdagsledamoten från centerpartiet. Oavsett vilket så tyckte jag att Olssons blogginlägg var oförskämt och sexistiskt.

Jonas Morian är irriterad och avreagerar sig på sin blogg:

Få saker irriterar mig mer bland de kommentarer jag får på mina blogginlägg än den tvångsmässiga politiska etikettering vissa människor ägnar sig åt. Jag accepterar bara de politiska etiketter jag själv väljer. Punkt. Försök att placera mig fack jag inte själv valt eller uppmaningar om att jag borde byta parti går fetbort. […] För mig känns det inte relevant att ytterligare definiera mig politiskt än som socialdemokrat. Jag är inte socialist, socialliberal eller något annat. Jag är helt enkelt socialdemokrat.

Jag kan förstå irritationen. Men det är samtidigt så att socialdemokrati inte är någon politisk ideologi, utan bara en metodbeskrivning. Slår man upp ”socialdemokrati” i en politisk-filosofisk ordbok finner man att det betyder ”ett socialistiskt styrelseskick skapat genom demokratiska reformer”.* Det borde alltså vara fullt logiskt att kalla alla socialdemokrater för socialister i avseende ideologi men demokrater avseende praktik. Men detta fungerar inte i dagens politiska verklighet eftersom många socialdemokrater inte är socialister utan tvärtom har anammat en tämligen liberal syn på människan och näringslivet. Morian själv tillhör denna liberala grupp hur gärna han än avskyr etiketten. Att det är så märks på hans ljumma intresse för förstatligande av företag, begränsning av negativa friheter och marxistisk konfliktteori.

Det finns således ett stort problemet med att enbart etikettera sig själv socialdemokrat. Väljer man att ändå göra det så får man nog räkna med att ingen förstår vad det betyder annat än att personen ifråga är medlem i eller sympatiserar med ett socialistiskt parti som arbetar demokratiskt.

Det kan ju tilläggas i sammanhanget att om socialdemokrat är ett dåligt begrepp så är moderat ännu värre. Det är därför jag alltid är noga med att jag ideologiskt är liberal (alternativt libertarian) medan min roll som moderat politiker enbart syftar till att ge min liberala ideologi en praktisk dimension.

*Definition enligt Oxfords ordbok.

För bara ett par minuter sedan beslutade Malmö kommunfullmäktige att utse mig till ordinarie ledamot i stadsdelsfullmäktige Husie samt nämndeman i Malmö tingsrätt enligt valberedningens förslag (pdf).

Med detta kommer liberalismen och moderaterna att få en tydlig röst i dessa sammanhang.

Peder Lamm är sur. Ett TV-program har använt hans röst som exempel på bögig röst. Genast dammar Lamm av det mest klassiska av homofobiska påfund, nämligen det att vi bögar egentligen är ute efter sex med djur och barn. Han skriver det inte rakt ut, men han försvarar sig med att likna misstankar om homosexualitet med misstankar om sexuellt intresse för getter och barn. Jag skrattar rått åt dumheterna, men undrar samtidigt varför så många heterosexuella män har så nära till denna fiktiva koppling? Jag bryr mig inte om Lamm, men hans härskarteknik intresserar mig. Den är ju inte ny. Tillåt mig därför mycket kort förklara bakgrunden för er.

När medeltidens kyrkomän skulle översätta Bibelns klassiska grekiska till nyare latin och de framväxande folkspråken i Europa valde man att göra liknande kopplingar som Lamm. I Gamla testamentets berättelse om Sodom och Gomorra beskrivs i ursprungstexten hur människorna hade samlag med ”främmande kött” (σαρκος ετερας). Detta hade alla tidigare teologer tolkat som ett uttryck för djursex, alternativt sex med omänskliga väsen. Men efter att kyrkan på sitt tredje laterankoncilium år 1179 bestämt dig för att inleda en hetsjakt mot judar, muslimer, kättare, penningutlånare och andra omoraliska människor kom det grekiska uttrycket att få den nya betydelsen sodomi (analsex). Drygt sju hundra år senare, runt år 1900, började översättare använda begreppet homosexualitet istället för sodomi. Därmed hade kopplingen mellan bögar, djursex och samlag med främmande kött blivit etablerad och kunde fungera som ett legitimt slagträ i samhällsdebatten närhelst en bög fick för sig att han var lika mycket värd som sina heterosexuella bröder.

From fabulous to fat in a jiffy…

Read More

If the YouTube-clip isn’t working, you’ll find it here.

(Via Literoligare.se)

Something Kerry Howley wrote on Reason’s Hit & Run got me thinking. Perhaps the nightmare seen in the Southern States of USA could serve as inspiration to many Swedish anti-sex prohibitionists. I quote:

Georgia’s Supreme Court recently upheld a 10-year sentence for Genarlow Wilson, who was prosecuted for having consensual oral sex with a 15-year-old girl. Wilson was just 17 at the time, and he’s already served almost two years. Glenn Reynolds, who thinks the punishment excessive, comments, “What’s more, were the genders reversed I doubt that it would even have been prosecuted.”

Possibly, but I think Reynolds is underestimating Georgia’s enthusiasm for turning every last man, woman, and child into a convicted sex offender. I’ve written before about the plight of Wendy Whitaker, who was tagged an offender for giving a boy a blow job as a tenth grader. She was 17; he was 15. She’s just one of thousands on the list who are there for consensual sex crimes, and she’s not the only woman.

While it sounds like the range of serious sex crimes may be narrowing (Wilson was punished under a dated law that deemed oral sex far more egregious a crime than genital sex), the range of restrictions on convicted sex offenders is expanding.

You see that! Swedish moralists, socialists, and nutjob feminists have much to learn from theoconservative Georgia. Why settle for a law against sex trade by consent when it’s possible to incriminate everybody seeking sex out of wedlock? I mean, knowing what the uptight rhetoric usually sounds like, I would imagine the debate to be something like this:

PC a-hole: Would you like your daughter to give boys blowjobs?
Sane person: No.
PC a-hole: Well then, why not criminalise blowjobs?
Sane person: Becuse I think people should have the right to choose.
PC a-hole: That’s nonsense. No women would want sex like that.
Sane person: Some women do.
PC a-hole: No, they are victims of a patriarchal society.
Sane person: Maybe they do anyway.
PC a-hole: Don’t you see it’s slavery you’re talking about.
Sane person: But…
PC a-hole: You wouldn’t want your daughter performing these sex acts, what makes you think anyone else would like to?
Sane person: It’s possible.
PC a-hole: Can’t you feel any sympathy for the women forced to give boys blowjobs?

The trick for every moralist is to make everyone believe that everybody else already hold a specific moral opinion. Few are those who manage to stand up for liberty when they feel isolated and fear being left in solitude. That’s how the prohibitionists win debates.

Louise Persson skriver ett bra och viktigt blogginlägg om synen på kvinnan och hennes rätt till sin kropp. Som tidigare påpekats här och på andra liberala bloggar så sviker feministerna sexarbetarna och anammar istället en mycket konservativ och religiöst färgad syn på kroppen och sexualiteten. När förbudsfeministen säger att ”ingen kvinna frivilligt vill sälja sex” så säger hon samtidigt att samhället inte ska respektera de kvinnor som faktiskt gör detta val. Steget är inte långt till den medeltida kristendomens förödande moralism eller det tidiga folkhemmets iver att bota homosexuella och ”hysteriska kvinnor” (läs promiskuösa och/eller självständiga kvinnor) med elchocker och lobotomi.

Ystadspolitikern Roger Jönsson (s) leker oroad gräsrot på sin blogg:

Det är ett kallt Sverige som växer fram där en negativ syn på människan styr, där man ser ned på människor och klandrar dem för att de är arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer med mera. Det är ett Sverige där folk kommer att må dåligt, känna sig stressade och rädda för att gå vidare i livet mot nya utmaningar.

Nej, Roger, borgerligheten klandrar inte de arbetslösa och sjuka. Vi klandrar socialdemokraterna.

A reader writes:

Your blog confirms the ideas of European bias against America. Every time you print an article about America, you try to make it look like a weirdo, backward place. Why? Where is the balance? Is Sweden a perfect country? Europeans I have spoken to over the years have a serious misunderstanding about the US—such as all US media is owned by oil companies, all Americans are like the TV show The Simpsons (that came from my Germans cousins) and I believe they get this from biased European media.

I believe this bias is rooted in European racism—a search for reassurance that Europeans are still superior to all others. It is the racism that was pointed towards the Jews when my parents were young, and because most European Jews were killed off because of that bias—now the racism is directed towards Americans. It’s time American speak up against this new racism of hateful speech and half-truths and myths and outright lies against a whole people, before we also end up like the European Jews did.

It’s true that there’s a European bias against America, and to some extent, my blog might be a part of that. When I write an article related to American politics or culture it’s often on a subject that outrages me. The same thing applies to blog articles that deal with a European or Swedish issue. I suppose it’s because it feels more urgent and interesting to write about things that seem odd, wrong, or wicked in some way. That’s why my blog might appear bias against America. But let me be clear on one thing: I like the United States almost as much as I love Europe. There’s no country on earth that inspires me more.

Christer Fuglesang, the first Swede in space, is back on Earth. The space shuttle Discovery touched down on Kennedy Space Center’s runway in Florida on 22 December 2006 at 22:32 GMT. The national space frenzy may now rest, and Swedish mainstream media can go back to its normal state of torpid dullness.

Before Dr Fuglesang returned to Earth’s surface, he took a few pictures of Sweden and the Scandinavian Peninsula from space. One of them can be seen above. The large cluster of light stretching across the picture is the aurora borealis. The smaller and brighter clusters of light are larger cities and metropolitan areas in Northern Europe. The biggest one—seen slightly left of centre—is my home. That is the Öresund Region, the most populous metropolitan area in Scandinavia.

(Photo: NASA)

In the picture, we see Father Christmas in his sleigh above the city of Malmö. A Christmas card painted by artist Bo Markenholm.

My blog journal will now take a short Christmas break. Thank you for reading. Merry Christmas!

From an article on WXII12.com:

A picture book about two male penguins that raise an adopted hatchling together is headed back to bookshelves in the Charlotte schools. That is, at least until a school district panel decides the fate of the book, which was banned by Superintendent Peter Gorman. School district administrators admitted Tuesday that a miscommunication caused them to ban the book without following district policy that calls for a formal complaint and review process.

“And Tango Makes Three” is based on a true story about two male penguins at New York’s Central Park Zoo who hatch an adopted egg together. The book had been in four elementary school libraries in Charlotte, and will be returned to those libraries. The same-sex penguin love story has been challenged in several states. The American Library Association said Charlotte would be the first school district to ban the book.

The superintendent’s motivation for banning the book is both interesting and expected. From an article in the Boston Globe:

“First, it is a picture book that focuses on homosexuality. Second, we did not feel that such information was vital to primary students. Next, we did not believe the book would stimulate growth in ethical standards, and the book is too controversial.”

The problem for Christian ethicists is that God’s creation does not comply with the narrow-minded reading of the Holy Scriptures. However, since much of modern Christianity rests on the assumption that God is the sole designer (or cause) of nature, the only method of defending the homophobic teaching is to distort natural phenomena such as animal homosexuality by hiding. When Republican County Commissioner Bill James says “I am opposed to any book that promotes a homosexual lifestyle to elementary school students as normal” he is participating in thing long Christian tradition of deception. (Thomas Aquinas struggled with the same problem and thought he had solved it by proclaiming that humankind couldn’t learn ethics by any animals but the birds since all mammal proved to harbour homosexual individuals. He was wrong. There are plenty of gay and lesbian birds.) James doesn’t want the children to learn about God’s creation because it does not confirm the Bible. I would say that what many Christians do is in fact to spit God in the face in favour of some old man-made vision of God.

Interested readers can find more on my take on this subject here.

Ännu en gång visar socialdemokraten Erik Laakso upp ett radikalt nytänkande för sitt partis framtid. Visserligen förkommer mycket kollektivistiska floskler som bygger på idéen att alla är precis likadana och har exakt samma behov (minoriteter och individer finns som vanligt inte i socialdemokraternas världsbild – frånsett ”klasser” och de grupper som definierats av makten), men i Laaksos resonemang finns det en öppning i den socialistiska korvstoppningspolitiken. Från Laaksos blogginlägg:

Som jag ser det så finns det ett första viktigt principsteg att ta, och det är ett resultat av att vi sett svagheter som faktiskt har uppkommit på grund av historisk facklig-politisk samverkan. Antingen ska vi agera för en mer resolut socialisering av samhället så att det inte går att avskaffa politiskt vunna segrar så enkelt som den nya regeringen synliggjort, eller så bör vi agera för att stärka det civila samhället så att de fackligt knutna försäkringssystemen bär sig själva, endast gäller medlemmar och inte är beroende av skattemedel. Jag tror givetvis inte att den första vägen går att försvara ur demokratisk synvinkel och för mig är demokratin viktigast, alltså tror jag att vi behöver mejsla ut en socialdemokratisk väg till ett äkta och fungerande kooperativt agerande igen, så som det började för länge sedan.

Detta är utmärkt. Inte för att jag gillar ”kooperativt agerande” (är osäker på vad det betyder – jag tänker mig en pöbelhop som ger sig på en enskild) men att låta försäkringssystem böra sig själva och därmed göra många trygghetsförsäkringar fria från staten och skattefinansiering är utmärkt. Bättre än utmärkt faktiskt. Det är politik när den är som bäst. För genom att låta fackföreningar och konkurrerande försäkringsbolag tillhandahålla trygghetsförsäkringar för enskilda arbetstagare så möjliggörs en frihetsrevolution på arbetsmarknaden. Idag har fackföreningarn i praktiken monopol på många bra försäkringar, vilket gör att alla som inte vill stå utan bra skydd är hänvisade till medlemskap i ett LO som i många fall är rasistiskt, sexistiskt, homofobt och konservativt. Med Laaksos förslag skulle vi med intresse för rättvisa få möjlighet att ge LO-gubbarna fingret och söka likvärdiga försäkringar på den privata marknaden. För detta är en given utveckling i ett fritt land där människor suktar efter både trygghet och oberoende.

Läs mitt tidigare blogginlägg om Erik Laaksos nytänkande här.

In a few hours, I will leave Sweden for the Netherlands and a week of party with old friends in Amsterdam. I have decided to take time off from blogging on my holiday and leave my computer at home. As a result, this will be the last blog entry of 2006. Therefore, I take this opportunity to wish all my readers a Happy New Year!

The past year has been amazing in many ways. In Swedish politics, the general election was a huge success and we could see the back of twelve years of socialist rule. In 2006 NASA’s Mars Reconnaissance Orbiter provided us with the first pictures of our neighbour planet. And in terms of my blogging, this year has proven to be a great success. My readership has grown, the year-end figures reveal that my blog had well over a million hits and more than 75,000 visitors in 2006. Perhaps it doesn’t make me one of the major Swedish bloggers, but it’s enough to make me proud and motivated. I thank all visitors for spending some of their precious time reading my blog.

The blog will now rest until 7 January 2007 while I party with my friends. Before I go, I must tell you about what Jesus and Mo are up to. Believe it or not, but they are getting married. This is how Mo popped the question:

Happy New Year!