Äktenskapet har inget med biologi att göra
Så kom då den debattartikel mot könsneutral äktenskapslagstiftning som det så länge ryktats om. Inget i artikeln är nytt, alla argumenten har använts förr. Mest förvånad är jag faktiskt över att inte fler konservativa moderater står som undertecknare. För oss som är aktiva i partiet är det väl känt att en ganska stor minoritet inom den konservativa grupperingen är mycket tveksam till allt som uppfattas som kulturradikalism. Det finns givetvis en del homofobi och teologi också, men numera söker sig personer med dessa motiv främst till Kristdemokraterna.
Kristdemokraterna har länge velat föra fram den franska äktenskapsutredningen. Det gör också författarna till denna artikel. De kanadensiska, nederländska, spanska och belgiska utredningarna låtsas man inte om. Bara den franska; den enda som kom fram till att heterosexuella även fortsättningsvis bör ges särskilda privilegier. Jag citerar dagens debattartikel i Dagens Nyheter:
Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.
I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer – det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.
Jag tror nog att en hel del konservativa applåderar detta tillsynes logiska resonemang. Problemet är bara att äktenskapet nog inte handlar om biologi utan om kultur. Vuxna behöver inte äktenskap för att skaffa barn, och barn behöver inte äktenskap för att känna sig trygga – äktenskapet är och bör vara ett kontrakt och kulturell markör som signalerar ”vi är en familj”. Men debattörerna envisas:
Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det inte om eftersom samkönade pars situation är annorlunda, vilket motiverar en annan juridisk behandling.
Naturligtvis är det diskriminering eftersom kriterierna som sätt upp inte tillämpas på andra. Om nu kravet för att få ingå äktenskap på riktigt är att paret utan extern inblandning kan föröka sig så måste det rimligen utesluta alla som inte förmår göra detta. I dagsläget skulle det innebära att ungefär vart tionde heterosexuellt par skulle fråntas möjligheten att ingå äktenskap. Naturligtvis kan man välja att undanta de heterosexuella par som få assisterad befruktning med egna könsceller, men det skulle ändå utesluta många heterosexuella par. Lägger man därtill alla de heterosexuella par som ingår äktenskap vid en ålder då de inte längre kan få barn ökar siffran radikalt.
Personligen tycker jag argumentet är osakligt och vilseledande. Sanningen är ju att homosexuella skaffar barn. Bögar och lesbiska har inte sämre könsceller än andra och kan således skaffa barn både med och utan assistans. Argumentet att äktenskap ska reserveras för att skydda heterosexuellas barn blir därför cyniskt. Om nu barnets bästa är det viktigare argumentet för äktenskap, varför då inte se till alla barns bästa? Om ett barn har en bög till far så borde en könsneutral äktenskapslagstiftning ligga i detta barns intressen.
Det riktigt obehagliga argumentet kommer sist i debattartikeln:
En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet.
Detta är relativism. Konservativa debattörer som normalt inte är relativister är nu plötsligt villiga att kompromissa om grundläggande friheter – och här principen att lagar stiftas i riksdagen och inte av ”gatans parlament”. Homosexuella familjer ska även fortsättningsvis särbehandlas för att inte reta upp människor med annan kultur eller religion. Denna form av relativism är oerhört farlig. Istället för att försvara det som är rätt så intar man hållningen att allt är lika bra. I sammanhanget är detta argument helt absurt eftersom hela artikeln egentligen utgår ifrån att det finns absoluta värden som ska försvaras. Jag tror att debattörerna helt enkelt trott sig finna ett argument som kan övertyga vänstern och de ofta principlösa socialliberalerna. Men isolerat skulle detta argument mot reformerad äktenskapslagstiftning lika gärna kunnat användas för att försvara könsstympning eller tvångsgifte.


















