The United Nations Programme on HIV/AIDS estimates that over forty million people are living with HIV. The AIDS epidemic will claim more than three million lives while close to five million people acquire the human immunodeficiency virus (HIV) this year alone. Today, on World AIDS Day, people come together not only for remembrance of all victims, but also for reflection on this plague of our time.

I will light a candle, put on a red ribbon, and hope many do the same. The AIDS epidemic is stoppable.

Jag inbillade mig att diskussionen om Lenin-citatet och kommunismen skulle upphöra med mitt senaste inlägg i ärendet. Men så blev det inte. Det tycks tvärtom vara så att fler bloggare börjat skriva om saken. (Se här, här, här, här, här och här.) Dessutom fortsätter det komma en del epost från arga leninister som tycker jag kränkt deras ideologiska förebild och därför kräver en ursäkt. Dessa får jag göra besvikna, någon ursäkt till Lenin kommer inte.

Jag har mycket att göra denna vecka, men lovar att försöka besvara alla seriösa ebrev och bloggartiklar så fort jag får tid över.

En bloggartikel av Wille Faler gör mig uppmärksam på en diskussion som försiggår på Ali Esbatis blogg i skuggan av att han kommenterat gårdagens parlamentsval i Venezuela. Många av de som deltar i diskussionen är extremt hatiska och gör allt de kan för att hetsa varandra till allt grövre utfall mot liberaler och andra inom svenska och internationella högerpartier. Någon pläderar exempelvis för att ”samhället borde ombesörja avprogrammering för de stackars apatiska nyliberalerna” i samma andetag som Hugo Chávez’ försök att göra Sydamerika till en kommunistisk världsdel efter kubanskt mönster beskrivs som demokratiskt.

Detta kan man naturligtvis lätt avfärda som omogen ungdom och marginell extremism. Detta är nog korrekt. Men samtidigt bör man vara betänksam när man läser hets av detta slag. Signaturen ”Gertkvist” skriver vad många liberaler och konservativa borde tänka på oftare i mötet med den aggressiva vänstern:

”Om någon undrar hur Mao kunde dra igång en kulturrevolution där elever slog ihjäl sina lärare, brände böcker och trodde att alla lösningar fanns i Maos lilla röda, eller Stalin driva fram avsiktliga svältkatastrofer i Ukraina, genomföra Moskvarättegångar och bygga upp Gulag ser ni svaret i kommentarerna ovan.”

Den 1 december publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av idédebattören Bror Perjus. Han replikerade på en utmärkt artikelserie av Maciej Zaremba med titeln ”Den polske rörmokaren” vars avslutande del publicerats bara någon dag tidigare. Perjus går till hårt försvar för vänstern och fackföreningsrörelsen i sin artikel. På ett sätt som fick mig att ilskna till. Jag skrev därför till DN:s insändarsida, men fick dagen efter ett ebrev om att min text skickats vidare till den som ansvarar för den aktuella efterdebatten. Jag misstänker att min text aldrig kommer att synas i DN då många mycket mer prominenta debattörer suktar efter utrymme, så jag publicerar den här:

Jag blir uppriktigt förbannad när jag läser Bror Perjus debattartikel i kulturdelen den 1 december. Artikeln är tänkt som ett bemötande av den kritik mot Byggnadsarbetareförbundet som Maciej Zarembas framfört i sin artikelserie ”Den polske rörmokaren”. Men ingenstans nämner Perjus den skanderande lynchmobb och de kampanjer riktade mot utlänningar som Byggnads och andra LO-förbund initierat. Inte heller tar han upp kritiken som går ut på att utlänningar stängs ute från svensk arbetsmarknad om de inte tillåts konkurrera med lön och flexibilitet. I stället vilar hela artikeln på den dolda premissen att svensk fackföreningsrörelse omöjligt kan vara xenofob.

Lek med tanken att den borgerliga alliansen samlats i närheten av några arbetande utlänningar och i talkör ropat åt dem att åka hem. Lek med tanken Timbro i stora utomhusannonser liknat utländska arbetare med pinuppor och sexslavar. Lek med tanken att företagarnas riksförbund hotade med att driva människor i personlig konkurs om de inte skrev under på deras principprogram. Tror någon på allvar att de kunnat göra detta utan att mötas av ett unisont fördömande? Nej, naturligtvis inte. Så varför ska svensk så kallad arbetarrörelse går fri bara för att den säger sig ha goda avsikter?

Yesterday, the Swedish Tsunami Commission published a report with devastating criticism of Prime Minister Göran Persson and the Government. It concludes that the Ministry for Foreign Affairs and the Prime Minister's Office acted slowly and inefficiently in the days following last year's Boxing Day quake and tsunami, which killed more than 500 Swedish citizens on holiday in Asia.

The Prime Minster himself acknowledges responsibility and apologised at an extra debate in Parliament yesterday, and should be given some credit for that. However, many government-friendly bloggers is worth nothing but to be hold in contempt. Although the report dominates all Swedish media, none of the twenty-two co-writers of the liberal-bashing group-blog Motallians, which spins every tiny thing the opposition does out of proportion, have written a single word about it. Not a word—neither on the website of Motallians itself, nor on any of the co-writer's personal blogs. I think it shows lack of respect for the victims to give the matter “the silent treatment”. Lack of respect and cowardice.

Update: An hour or so after I published this entry, Ali Esbati—perhaps the most prominent of Motallians' co-writers—posted an article about the report on his blog. It is somewhat bizarre in that it holds Fredrik Reinfeldt, the Leader of the Opposition, responsible while it defends the Prime Minister. Mr Reinfeldt is referred to as cynical and ruthless. Why? Because he agrees with the criticism expressed in the official report and thinks the Government's lack of action caused unnecessary pain and suffering. The left-wing spin-machine is working again—up is down, war is peace, caring is indifference, but above all, the Government is always right.

As we already know, it is perfectly fine to kill innocent gay men as long as a paragraph from the Koran can be found to excuse it with. When that happens, no international government organisations feel any obligation to intervene, and thereby give their silent approval. But when a Danish newspaper publishes comic cartoons of Islamic holy men, it is considered so horrifying that even the United Nations takes on the case.

I am sick and tired of the tiptoeing about religions. If we really hold liberty to be a fundamental right, it must involve everybody. The Danes are in their full right to make whatever cartoons they want.

Via bloggen Jefferson får jag ta del av Trygve Anderssons förslag på socialdemokratisk valaffisch. Om det är ett montage gjort för skojs skull eller en affisch beställd av socialdemokraterna framgår inte.

I veckan som gick fick jag ett brev från Lunds universitets bibliotek i vilket de förklarade att ett par böcker av Lenin jag beställt blivit ytterligare försenade. De undrade om jag ville fortsätta vänta. Jag ringde biblioteket och meddelade att jag inte längre är intresserad av böckerna. Det har gått så lång tid sedan ifrågasättandet av ett citat jag publicerade här på bloggen att jag inte längre vill lägga tid på att leta i böcker för att bekräfta det. Jag har mycket viktigare saker att göra. Men samtidigt kräver saken ett avslut eftersom jag lovat mina läsare detta.

Somliga har menat att jag ljugit. Jag menar att jag inte gjort det, men medger att det var oerhört dumt och slarvigt av mig att inte först ha kontrollerat originalkällan. Som regel ska man aldrig förlita sig på ett citats äkthet via ombud. Jag bröt mot denna regel.

Jag hämtade citatet från en gammal studentuppsats. Författaren till denna har jag försökt nå, men har misslyckat. Eftersom samma citat, och källa, finns i förordet till pocketutgåvan av F. A. Hayeks Vägen till träldom, skickade jag ett ebrev till Timbros förlagschef Barbro Bengtson och bad om förtydligad källa. Jag fick veta att frågan skulle bollas vidare till Kristian Karlsson, men från denne har jag inte fått något svar. Jag förstår att de har annat att göra på Timbro än att rädda en slarvig bloggare.

Det som gör saken så svår är att Lenins Valda verk gavs ut på flera språk. I uppsatsen jag läste används publikationer på tyska, danska, norska, ryska och engelska som källor. Så jag har försökt få tag på Lenins verk på dessa språk, men ger alltså upp nu. Kan dock konstatera att mina kritiker har rätt i att den citerade texten inte finns på sidan 701 i del 2 i den svenska upplagan från 1956. Detta betyder ju inte att citatet är felaktigt, inte heller att källhänvisningen formellt är det, då denna inte säger något om att det är den svenska upplagan som avses.

Men detta spelar kanske inte så stor roll – jag har slarvat och borde inte ha skrivit källhänvisningen som jag gjorde. Istället borde jag ha använt studentuppsatsen eller Timbros bok som källa, och därmed sluppit denna pinsamhet.

På bloggen ”Det Progressiva USA” publicerade Lennart Frantzell igår en kort artikel om skillnaderna mellan den svenska och amerikanska bloggosfären. I artikeln lägger han särskild vikt vid bristen på reklamintäckter för svenska bloggare. Jag tror att problemet egentligen är större än att svenska bloggare inte hittar annonsörer. Det handlar om brist på mod.

Bristen på riskkapital är ett av de största problemen för innovatörer i Sverige, oavsett bransch. Investerarnas rädsla kostar landet tusentals arbetstillfällen och gör att många bra idéer inte kan förverkligas här. Istället åker många duktiga svenskar till länder som Storbritannien, där det finns mer annonspengar och modigare investmentbolag.

Svenska företag skyr allt som kan vara kontroversiellt. Jag har varit med och startat några tidningar, bland annat QX, och har fått en liten inblick i hur denna bransch fungerar. Och det finns ett ”Moment 22”: För att en tidning ska bli intressant för en bred publik krävs lite okonventionella artiklar, men för att en tidning ska vara intressant för annonsörerna ska den vara ofarlig och lik andra redan etablerade tidningar. Detta för att svenska företag absolut inte vill förknippas med något som på minsta sätt stöter sig med någon på den relativt lilla marknad de har till sitt förfogande.

Jag tror det är samma problem som ligger bakom oviljan att annonsera på bloggar. För oavsett vad man tycker om en sådan bloggare som Dick Erixon, så borde hans 50 000 besökare i månaden generera ett stort intresse bland annonsörerna. Detta särskilt som man kan ana att hans "fans" är ganska köpstarka. Problemet är förmodligen rädslan för att förknippas med hans ibland ganska kontroversiella åsikter.

En lösning för både bloggare och annonsörer vore annonspaket av olika slag. Jag kan tänka mig att även ganska kontroversiella bloggare skulle kunna tjäna en liten slant på annonser om de samarbetade. Kunde man erbjuda företagen att annonsera samtidigt på bloggar med helt olika inriktning vad gäller ideologi och annat, skulle det förmodligen upplevas som mindre riskabelt. För skulle det bli ett mediadrev mot någon specifik blogg, kan företaget undkomma kritik och bojkottskrav genom att peka på att man minsann också annonserat på bloggar med rakt motsatt inriktning. Detta är i varje fall en metod som jag vet fungerat för mindre och nystartade tidningar.

Så kanske borde svenska bloggare försöka bilda annonspakter? Kan tänka mig att en del större företag skulle bli nyfikna om ett tjugotal av de flitigaste och mest besökta svenska bloggarna skickade dem ett konkret erbjudande om annonsutrymme på samtligas hemsidor.

Tonight’s news broadcasts on television channel TV4, tells that Czech police captured a man holding a Swedish citizenship earlier today. He is a suspected organiser of terrorist training camps in the United States. In the newscast, the suspect’s brother says he fears that the Americans will use torture. This is understandable considering the recent international debate after Dick Cheney excluded CIA from a proposed torture ban. But the whole thing takes a bizarre twist when it turns out that the accused is the despiteful Sheikh Abu Hamza al-Masri’s former flatmate and a firm supporter of al-Qaeda. The concerned brother tells us with no shame that many people are fond of Osama Bin Laden, and it is clear that he and his captured brother are among these.

I will never approve of torture or any treatment prohibited by the Geneva Conventions, but I find it difficult to feel any sympathy with Islamic terrorists, whose main target is to fight freedom, abolish democracy, and kill us all. I hope the CIA, if or when they get the man from the Czech authorities, will resist the temptation to use torture and give him the treatment he deserves.

Att RFSL och andra organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter ofta står till vänster politiskt är ingen nyhet. Detta vet alla utom möjligen de som har att försvara bilden av dessa organisationer som breda och folkliga. Att det blivit så beror delvis på att det svenska vänsterpartiet historiskt varit bättre på sexualpolitik än andra partier, men också på att det inom RFSL bedrivs en kontinuerlig kampanj mot de homosexuella som inte ställer sig bakom marxistiskt influerade idéer som klassförtryck och könsmaktsordning.

I förrgår hölls en manifestation mot ”flatfobin” i Stockholm. Talade gjorde bland annat teaterregissören Suzanne Osten, genusprofessorn Tiina Rosenberg, journalisten Nina Lekander, RFSL:s ordförande Sören Andersson och jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström. De framförde kritik mot den diskriminering som lesbiska kvinnor utsätts för i Sverige. Detta är i sig inget anmärkningsvärt, det är däremot valet av samarbetspartners. För bakom det intetsägande ”Allians mot flatfobin” döljer sig inte bara miljöpartiet, vänsterpartiet och Feministiskt initiativ, utan också en uttalat antidemokratisk organisation som kallar sig Fjollfront. På deras hemsida kan man läsa att de organiserar vänsterextremister och använder slagord som ”Krossa liberalismen, krossa demokratin, leve feminismen, leve anarkin!”

Man kan ju fråga sig om det inte brister ganska mycket i omdömet att ha med en sådan organisation när man säger sig vilja bekämpa samhällets homofobi. Alla människor med förnuft borde ha fobi mot denna typen av aktivister.

Idag börjar det sista av moderaternas tre interna provval i Malmö. Listorna till riksdagen och regionfullmäktige är klara sedan några veckor, så nu återstår partiets lista till kommunfullmäktige. Jag har, tillsammans med många andra, blivit nominerad till en plats på denna lista och är således en av kandidaterna i provvalet.

”Jag vill arbeta för att göra Malmö till en öppen, tolerant och liberal stad. En förutsättning för detta är att människor känner sig välkomna och trygga. Därför vill jag lägga särskild vikt vid bekämpningen av hat- och våldsbrott.”

Så lyder min intresseförklaring i den broschyr som skickats hem till alla partimedlemmar i Malmö. Att den är så kort beror på det mycket begränsade utrymme som gavs varje kandidat.

Hat- och våldsbrotten är jämte arbetslösheten Malmös största problem. Visserligen finns det mycket annan brottslighet som skadar staden, men moskébränderna och de många brutala morden har en särställning. De skapar en negativ bild av Malmö som inte är värdig en så bra stad. Så vad som behövs är en storsatsning på att förhindra denna typ av brott. Det tjänar både malmöiterna och staden som sådan på.

Det höga skatteuttaget och de allt för många kommunala regleringarna är ett annat problem som måste åtgärdas. Skattetrycket är inte bara etiskt tvivelaktigt, det hämmar också utvecklingen och försvårar möjligheten att locka företag och innovatörer till staden. Skatten bör sänkas så mycket som det bara är möjligt. Det är dessutom av högsta vikt att ligga på regeringen – oavsett hur denna kommer att se ut – och kräva att den tar bort de skatteregler som hindrar Malmös närmande till Köpenhamn och andra orter på danska sidan av Öresund. Krav på slopad eller kraftigt reducerad broavgift är i detta sammanhang väsentliga.

En ofta underskattad del av politiken är den ideologiska utmaningen. Vänstern i Malmö har länge varit duktiga på att förmedla sin moralsyn till medborgarna. Begrepp som ”rättvisa” har i det närmaste blivit synonymt med stora transfereringssystem, och ”solidaritet med svaga grupper” har blivit synonymt med politikerstyrda arbetsmarknadsåtgärder. Om moderaterna vill vinna Malmös själ, måste vi våga presentera andra definitioner. Rättvisa är att alla har möjlighet att försörja sig själv och tillåts växa båda ekonomiskt och som människa. Solidaritet är att låta de med låga inkomster eller sämre arbetsförmåga behålla så mycket av sin lön att de slipper söka bidrag efter att skatteverket tagit sitt.

Detta är något av det jag vill arbeta för som ledamot av kommunfullmäktige i Malmö.

Ang Lee’s new film, Brokeback Mountain, premiered in the United States last week, and now the American reviews are being published online. It is widely described as a ”gay cowboy love story” and a likely Oscar-winner. The reviews are good overall, and an interesting note is that the anti-gay attitudes of the Christian media seem to have abated somehow. The Catholic News Service publishes an approving review, and so does Christianity Today—although the ”Editor’s note” preceding the article is a bit silly. I think something is happening within the Christian Right; reviews like these would have been unthinkable only a couple of years ago. Perhaps the essence of Christ’s commandment to love has sunk in.

Urban Lindstedt, journalist och den informelle ledaren för socialdemokraternas bloggsatsning, ljuger på Motallians om vad Fredrik Reinfeldt sa på ett möte i Malmö i onsdags:

”Vid två tillfällen ljuger Reinfeldt sina åhörare rakt upp i ansiktet. Första gången när en kvinna med en funktionshindrad son undrar om Alliansens politik innebär några försämringar för funktionshindrade. I stort sett inte, blir Reinfeldts svar.

Han förtiger sänkningen av förtidspensionen enligt Bankerydöverenskommelsen. Dessutom vill Moderaterna höja patientavgifterna, försämra högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånerna, införa expeditionsavgift på Apoteket, försämra föräldrars möjlighet att vårda sjuka barn och sänka ersättningsnivån för långtidssjuka till 70 procent efter ett halvår.”

Vem är det som ljuger? Jag var på Slagthuset i Malmö och hörde Reinfeldts svar till kvinnan med handikappad son. Det han sa var att man inom Alliansen inte tittat färdigt på försörjningsstödet till handikappade. Han var också noga med att påpeka att ersättningsnivåer inte går att använda när man talar om personer med så grava handikapp att de aldrig kunnat arbeta. Det skulle ju bli en procentsats på en lön de aldrig haft.

Kvinnan som ställde frågan hade läst – och missförstått – en artikel i Blå Skåne (moderaternas lokala medlemstidning). Hon var arg för att hon uppfattat arbetslinjen som kränkande för de handikappade som inte kan arbeta.

De borgerliga partiernas försprång växer i Sifos senaste undersökning, som publiceras av Svenska Dagbladet några minuter efter midnatt. Det dröjde bara två timmar tills vänsterpartiernas spinndoktorer på Motallians publicerade en artikel i syfte att framställa dem själva som vinnare, trots att borgerligheten leder i såväl nämnda undersökning som Statistiska centralbyråns undersökning från i torsdags.

Den som följer kommunistisk media vet hur deras historieskrivning brukar anpassas så att de själva alltid framstår som goda demokrater. En röd tråd går från hyllningarna av Sovjetunionen till dagens försvar av militant islamism. Hela tiden är det de antidemokratiska krafterna som framställs som de verkligt demokratiska, medan den borgerliga eller liberala demokratin tillskrivs antidemokratiska egenskaper. Den kommunistiska världen är uppochnervänd.

Via bloggen Kolumnisten hittar jag citatet nedan. Enligt den anonyme bloggaren publicerades texten i den vänsterpartistiska tidningen Ny Dag år 1939.

”Sedan någon tid söker ledande kretsar i England och Frankrike att framställa sig som vapendragare för folkens demokratiska rättigheter mot hitlerismen. Sålunda har engelska regeringen förklarat, att kriget mot Tyskland för den har till mål varken mer eller mindre än ’hitlerismens förintande’.

Hitlerismen liksom varje annat ideologiskt system kan erkännas eller förkastas, det är en politisk åsiktsfråga. Men var och en förstår att man icke kan förstöra en ideologi med våld, att man icke kan göra slut på den genom krig. Därför är det meningslöst för att icke säga brottsligt att föra ett krig sådant som det för ’hitlerismens förintande’ under den falska förevändningen av en kamp för ’demokrati’.”

”The secular progressive movement has taken a major bruising over attempts to marginalise Christmas. And as you know, we have reported extensively on the controversy… Last week, the House actually voted 401 to 22 to respect the traditions of Christmas. That’s a good thing. Well, that’s angered the SP [secular progressive] press, which has attacked me with glee.”

From Bill O’Reilly’s ”Talking Points Memo”, broadcast on Fox News’s ”The Factor” last night. Out of Mr O’Reilly’s many silly crusades against liberal secularism, his ”War on Christmas”-thread is the silliest yet. The man is truly ridiculous.

”Fox News did broadcast the event (as a part of its ’war against Christmas’ campaign). Although the visiting singers were shown, the cameras failed to include any footage showing that everyone had participated in the caroling. Rather than reporting the facts, the anchor preferred the propaganda: ’We believe the ACLU heard the message loud and clear, but they don’t care.’”

ACLU’s T. Jeremy Gunn writes about the ”War on Christmas” and what a lovely time the presumed enemies enjoyed when they sang carols and shared cookies.

In an attempt to prevent low-budget travelling, the Swedish Government—known for its Marxist-inspired class-war rhetoric—is introducing a new tax on cheap flight tickets. But in order to prevent criticism from core voters in northern Sweden, this part of the country will be excluded from the new tax. It will, however, be introduced in the south and the urban areas where the majority vote liberal. The new tax will force low cost airlines like Ryanair to raise the price on their tickets by 45% as from July next year. This will naturally hit the low-income travellers the hardest. So much for the Government’s solidarity with the working class.

De borgerliga partierna fortsätter springa ifrån socialistpartierna i den senaste opinionsundersökningen från Temo, vilken publiceras idag av Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet. Försprånget har nu vuxit till nästan sju procent. Jag bli glad av siffrorna, inte bara för det borgerliga försprånget i sig, utan för att det visar att svenska folket inte låter sig luras av regeringens spinndoktorer som försöker vrida samhällsdebatten till sin egen fördel. Svenskarna är sugna på förändring – fler jobb, bättre välfärd, mer trygghet, nya idéer.

Now I am off to celebrate Christmas with my family. This means that I will not be able to answer any e-mails or telephone calls until Tuesday, 27 December. And unless something really urgent or unexpected happens, my blog will (probably) rest for a few days as well.

I wish all my readers, friends, fellow students, and colleagues a merry Christmas.

Today, I found that newspaper Dagens Nyheter has republished a list of Swedes killed by last year’s tsunami. I do not know why they have done it, but looking through the list gives an idea of how many people were affected by Boxing Day’s underwater earthquake. And if one keeps in mind that the Swedish victims make up only a tiny fraction of the 250,000 people who lost their lives, it is breathtaking. I knew only one on the list. He was the caretaker of the building I live in. He was very friendly, worked hard, and always willing to give me a hand when something needed to be repaired in my flat. He saved money for a year to be able to afford a winter holiday with his wife and son in sunny Thailand. Neither he nor his family returned from that holiday, and when I now read their names on the published list, it makes me somewhat disheartened. It is so easy to forget how fragile we are.

Yesterday, the Swedish philosopher Roland Poirier Martinsson published an article on creationism in Expressen. It is not quite clear, but I think he argues in favour of the idea that a god must have designed all forms of life against the Darwinist claim that all life forms evolve.

The topic is fascinating, and I have recently discovered that I am more open to the idea of a godlike force of nature than I was only a year ago. The cosmological arguments are appealing, not least for the comfort they offer: the thought of a big plan for human existence is easier to live with than the one claiming our existence to be a mere coincident. But my openness to creationist ideas is limited to the cause of the universe.

Dr Poirier Martinsson makes his argument a question of modernism and stuck-up biologists. A new Enlightenment is not approaching, he claims, and therefore should the scientists learn to co-exist with the Christian creationists. To me, this is difficult to comprehend, and impossible to accept academically. As I see it, Christianity is nothing but fiction. There is no evidence for the biblical tale of God’s creation of the world. It is wrong to make fictional fantasies equal to scientific research only because scientists cannot explain every detail of their theories. To be open to the idea of a god does not mean one has to even consider believing in the Bible. The concept of a creative god is far bigger than a loony old book.

As my regular visitors might notice, I have made a few minor changes to the website. It turns out that there is a bug in Internet Explorer I did not know about. Apparently, some of these browsers do not approve of the W3C-supported ”display” tag. Some reading is necessary before I can fix this, so in the meantime visitors using Explorer browsers will have to ignore the ugly menus. The menus are working in all browsers though. So, click your way through the site if you wish.

This bug problem gives an opportunity to recommend everybody surfing the internet with Explorer browsers to switch to W3C-friendlier equipment. I would like to suggest Mozilla’s Firefox. I have been using this software for some time now, and must say that it is the best browser on the market. This website will look just fine if Firefox, Safari, Netscape, or any other non-Microsoft browser is used.

If anyone not using Explorer is having problems with the menus or anything related, please send me an email. Do not forget to tell me the name of your browser and what the time was when you visited the website.

”Här ser Du så omtänksamma Dina arbetskamrater är mot Dig. Det är bara synd att Du skiter i dom. När Du en gång blir gammal och ensam, så kommer Du att minnas Dina före detta kamrater. För det är ju de som har fixat så att Du får en extra slant även nu, via avtalspensionen.

Hoppas att Du får ett långt och lyckligt liv. Ont i ryggen kommer Du nog aldrig att få, Du har ju ridit på andras ryggar hela tiden!!”

Via Johnny Monkhammars blogg har jag fått ta del av ett hotfullt brev som Svenska Elektrikerförbundet skickat ut till arbetare som valt att inte bli vara medlemmar. Tonen i brevet är hård och argumentationen är marxistisk. Ett tydligt bevis på att klassretoriken lever och frodas inom LO. Synd bara att allt bygger på lögner. Läs också Munkhammars brev till LO:s ordförande.

Bloggers all over the world are writing and publishing end-of-year reviews, so I have decided not to do so this year. Last year, I wrote a review like that, which I ended with some predictions on this year. Unfortunately, the server I used a year ago broke down, and with that, I lost most of my blog and article archives.

The server failure and my laziness about back-up copying were this year’s biggest setbacks for me, all least in relation to this website. So last year’s review is lost, but I remember promising my readers more articles in English. Looking back, I realise that I have written most of my blog entries in Swedish in the past year. The reason is threefold: (1) I now live in Sweden again and is therefore more exposed to the Swedish media and my native language that I was when I lived in Amsterdam. (2) I have been more engaged in discussions with other Swedish bloggers and therefore felt it appropriate to write in Swedish. (3) I am a lazy man, and even though I love the English language, some things are easier to express in Swedish.

But I will try to keep more to English. Not least since I have found that nearly half of my regular readers reside in the United Kingdom and the Netherlands. And since Swedes generally do not find it difficult to read simple English, I cannot see what I could lose by writing my blog articles in English.

The new year will be an interesting one. In September, the Swedish general election will be held. All seats, on all political levels, will be up for grabs. The election campaign has begun already, although in a slow and modest fashion. I will try to do what I can to see the opposition take as many seats as possible from the Social Democrats and their Communist supporters. So this much I can promise—this blog will be filled with comments on the election campaign up until polling day on 17 September 2006.

I have just looked through The Economist’s ”The World in 2006”, a compilation with predictions on the forthcoming year. Among many interesting articles, the table of expected GDP growth especially caught my attention. According to the Economist Intelligence Unit’s predictions, the Swedish economy will grow by 2.9% in 2006. The Danish economy will grow by 2.6%, the Dutch by 2.0%, and the British by 1.6%. If these predictions are correct, Sweden will grow by the same rate as the United States.

However, a different picture emerges when the GDP figures are broken down per capita. The GDP per head is $42,640 for Sweden, $51,610 for Denmark, $41,720 for the Netherlands, $38,860 for the United Kingdom, and $44,180 for the United States. These figures do not take the burden of taxation into consideration, so to get the full picture of people’s purchasing power one must look at the tax rates. Swedes have to pay the world’s highest taxes: more than 51% in 2005 while the Americans pay less than 30%. The Dutch pay about 39% in tax, while the British pay approximately 37%. Only the Danes, with a tax rate of 49%, have to suffer a burden of taxation similar to the Swedes, but then they are far richer as well.

On this last day of 2005 why not engage in a quiz to find out what you remember of the past year. Here is one from the Guardian I just took. I scored 30 out of 50. Not too good, but then I know nothing about sports. Good luck!