Mitt inlägg om att nyliberalismen inte är uträknad och den etiska egoismen är på frammarsch resulterade i flera roliga kommentarer i den svenska bloggosfären. Joel Malmqvist, som jag nämnde i mitt inlägg, skrev – föga förvånande – att jag hade fel och att mitt resonemang läkväl kunde fungera omvänt:

Naturligtvis går det att vända på Aqurettes resonemang. Aqurette menar att den som röstar på socialdemokraterna men försöker trixa sig undan några hundra i skatt är nyliberal i själ och hjärta då vederbörande är ”etisk egoist”. Frågan är då vad som händer med alla dem som röstar på moderaterna, men samtidigt agerar altruistiskt i vardagen. Människor som sätter in 200 kronor på Radiohjälpens postgirokonto, volontärarbetar år Röda Korset eller helt diskret lägger en sedel i kollekten efter gudstjänsten. Denna grupp ”irrationella altruister” är ju då rimligen vänster, oavsett om de röstar på Reinfeldt&Co eller ej.

På detta svarade jag att även en etisk egoist kan hjälpa andra, bara det inte står i konflikt med egna intressen. Att anse att egoistiskt agerande är etiskt riktigt betyder inte att man anser att man anser det vara principiellt fel att hjälpa andra. Tvärtom är det ofta så att samarbete och ”solidaritet” är en förutsättning för att gynna egna intressen.

Några har reagerat på att jag generaliserat för mycket och dragit ett likhetstecken mellan nyliberalismen och Ayn Rands filosofi. Det är delvis rätt. Jag tog i rejält i syfta att visa att Bo Rothstein har fel när han påstår att ”socialdemokratin såväl ideologiskt som i praktisk politik helt enkelt nedkämpat den nyliberala ideologin”. Nyliberalismen är inte en ideologi som är lätt att fånga. Det finns ingen Marx att söka sanningen hos. Däremot finns det en uppsjö liberala tänkare som utifrån tanken på en radikal individualism försökt beskriva och besvara etiska och samhälleliga problemställningar. Den etiska egoismen ingår i denna tradition och beskriver något mycket personligare än de partipolitiska svängningarna. Politik är inte bara det som händer i riksdag och kommunfullmäktige, politik är individuella beslut baserade på moraliska överväganden. Sett ur detta perspektiv är det fullt berättigat att påstå att nyliberalismen lever och frodas i Sverige.

PS! Lite mer komiska bloggkommentarer till mitt inlägg om nyliberalismen stod Lennart Frantzell och Johan Sjölander för.

Denna bild och de bifallande kommentarerna illustrerar på ett utmärkt sätt hur illa det är med kunskaperna om fri handel på vänstersidan. Det är denna nidbild vi konfronteras med när vi diskuterar fria marknader med socialister.

Om några dagar avslöjar Svenska Akademien namnet på årets nobelpristagare i litteratur. En av mina favoriter i sammanhanget är Willy Kyrklund, en bildad författare som producerat några av de bästa texterna på svenska språket.

”Konstnärens uppgift är att skapa trygghet hos publiken genom att följa så många konventioner att man tydligt ser vilka han bryter emot. I den mån han har någonting på hjärtat kan han gå hem och lägga sig, ty ännu har ingen människa lyckats säga någonting till en annan.”

– Notiser, BLM 1959:9

”Konsten och litteraturen kommer att bli vad den har varit tidigare, nämligen en angelägenhet för ett fåtal. Men det kan väl jag se fram emot med jämnmod; jag har personligen aldrig varit en angelägenhet för mer än ett fåtal.”

– Från intervju i Tidskriften 90TAL 1990:1

Starka och oberoende familjer, församlingar och föreningar har ersatts av försäkringskassan, facket och den offentliga förvaltningen. Detta har gjort att många känner sig ensamma och maktlösa. Men istället för att förklara att friheten är vägen till livskraftigare gemenskap har nyliberaler oftast fokuserat uteslutande på individualism.

Många nyliberaler har satt likhetstecken mellan solidaritet och välfärdspolitik. Istället för att bry sig om andra skall man satsa på sig själv. Men människor vet att de är ömsesidigt beroende och tycker om att bry sig om varandra.

Det är viktigt att förklara att solidariteten faktiskt gynnas av friheten, men undergrävs av välfärdsstaten. Man kan ju inte tala om solidaritet om den inte utförs av fri vilja. Den som betalar skatt för någon annans välfärd gör bara vad han måste, medan den som får behålla sina pengar ges möjlighet att vara god.

Statsvetaren Jonas Pettersson skriver om nyliberalismen i dagens Sydsvenska Dagbladet. Ddet han skriver är intressant, men trots hans välvilja styr han snett och landar i något som mest liknar nykonservatism. Han ser den starka betoningen av individualism som ett problem för nyliberalismen och pläderar för gemenskaper och avståndstagande från narkotikabruk och prostitution. Visst, nyliberalismen lider att ett marknadsföringsproblem, men lösningen är inte att radera ut ideologin.

Jag noterar också att det finns en motsägelse i det stycke jag citerar. Om Pettersson har rätt i att människor normalt tycker om att bry sig om varandra – vilket jag tror stämmer – så är denna omtanke att ”satsa på sig själv”. Och vad gäller ”ömsesidigt beroende” så är väl detta precis vad David Gauthiers nyliberala idé om moraliska kontrakt handlar om.

Christian groups have boycotted Ford and Volvo for quite some time now. They demand that the company stop advertising in gay media since this is seen as an attack on the nuclear family. Silly, of course, but that is how religious fanatics think. I was, nonetheless, a bit stunned when a saw the advertisements that infuriated the boycotters. I cannot believe that these harmless pictures and articles are enough to cause this rage. If they think this is morally challenging, they haven’t seen anything. I quote an ”Action Alert” from the American Family Association:

When Ford responds to those who write concerning their promotion of homosexual marriage, the response they get from Ford’s Customer Relationship Center says their support ”is a strong commitment we intend to carry forward with no exception.” For Ford, that support also includes homosexual polygamy.

To show those supporting traditional marriage they mean business, Ford sponsored the June 6 issue of the homosexual publication The Advocate. The cover reads: ”Polygamy & Gay Men. Dirty laundry or sexual freedom? How gay men handle multiple partners.” The article promotes homosexual polygamy.

Ford sponsored the publication with a full page back cover advertising Ford Motor company product Volvo and a full page ad for all Ford brands with the line: ”Ford Motor Company. Standing strong with America’s families and communities.”

Ford’s support for the magazine’s promotion of homosexual polygamy leaves no doubt that Ford means to continue pushing the homosexual agenda, even including homosexual polygamy.

To see the front cover, the contents page and the ads for Ford and Volvo, click here. I must warn you, it will be offensive to many.

Interviewer: Why don’t you approve of the Libertarians, thousands of whom are loyal readers of your works? [FHF: ”The Age of Mediocrity,” 1981]

Ayn Rand: Because Libertarians are a monstrous, disgusting bunch of people: they plagiarise my ideas when that fits their purpose, and they denounce me in a more vicious manner than any communist publication, when that fits their purpose. They are lower than any pragmatists, and what they hold against Objectivism is morality. They’d like to have an amoral political program.

Interviewer: The Libertarians are providing intermediate steps toward your goals. Why don’t you support them? [Ibid., 1981]

Ayn Rand: Please don’t tell me they’re pursuing my goals. I have not asked for, nor do I accept, the help of intellectual cranks. I want philosophically educated people: those who understand ideas, care about ideas, and spread the right ideas. That’s how my philosophy will spread, just as philosophy has throughout all history: by means of people who understand and teach it to others. Further, it should be clear that I do not endorse the filthy slogan, ”The end justifies the means.” That was originated by the Jesuits, and accepted enthusiastically by Communists and Nazis. The end does not justify the means; you cannot achieve anything good by evil means. Finally, the Libertarians aren’t worthy of being the means to any end, let alone the end of spreading Objectivism.

— From a website of the Ayn Rand Institute.

Det finns nog ingenting som äcklar mig mer än när extremvänstern lägger beslag på begreppet ”mänskliga rättigheter”. Nu får jag veta att Ordfront och en rad andra organisationer med förkärlek till islamister, kommunister och terrorister ska anordna ”MR-dagarna” här i Malmö. Deltagarna kommer att bjudas på massiv och ensidig vänsterpropaganda mot USA, Israel och den liberala press- och yttrandefriheten som sårar de stackars, stackars fascistoida islamisterna så mycket att de bara måste mörda västerlänningar och bränna ner ambassader.

Under paroller som ”Förbjud arbetskraftsimporten – jobben åt de arbetslösa i Sverige!” kämpar Kommunistiska Partiet mot en värld utan murar. Från Malmö-avdelningens hemsida:

Kommunistiska Partiet har som enda parti tagit strid emot arbetskraftsimporten. I Malmö bedriver vårt parti sedan ett par år tillbaka ett framgångsrikt opinionsarbete ute på byggena. Det politiska etablissemanget blundar för problemet. Även LO har i princip accepterat den rådande situationen.

Det framgångsrika opinionsarbete resulterade i en tillbakagång i valet. Från det storslagna väljarstödet på 477 röster i kommunalvalet 2002 fick partiet i år nöja sig med 451. De var inte ens nära ett mandat i kommunfullmäktige. Kanske dags att erkänna att opinionsarbetet snarast fungerar avskräckande?

”Tobias Billström (m), 32 år från Malmö, blir ny migrationsminister. Det viktigaste tycker han nu är att Sverige får en tydligare flyktingpolitik, som inte formas från dag till dag. Han vill också få en koppling mellan asyl och arbetskraftsinvandring.”

—Från Sydsvenska Dagbladet.

Tobias är ett mycket bra ministerval. Jag har haft nöjet att arbeta nära honom i valrörelsen och har under de senaste två åren haft nöjet att träffa honom ofta. Jag vill här framföra mina spontana och uppriktiga gratulationer.

Mer om den nya regeringen senare.

Sveriges nya regering
Statsminister: Fredrik Reinfeldt
EU-minister: Cecilia Malmström
Finansminister: Anders Borg
Kommun- och finansmarknadsminister: Mats Odell
Utrikesminister: Carl Bildt
Handelsminister: Maria Borelius
Biståndsminister: Gunilla Carlsson
Utbildningsminister: Lars Leijonborg
Skolminister: Jan Björklund
Socialminister: Göran Hägglund
Folkhälso- och socialtjänstminister: Maria Larsson
Socialförsäkringsminister: Cristina Husmark Pehrsson
Miljöminister: Andreas Carlgren
Näringsminister: Maud Olofsson
Infrastrukturminister: Åsa Torstensson
Jordbruksminister: Eskil Erlandsson
Kulturminister: Cecilia Stegö Chilò
Försvarsminister: Mikael Odenberg
Justitieminister: Beatrice Ask
Migrationsminister: Tobias Billström
Integration- och jämställdhetsminister: Nyamko Sabuni
Arbetsmarknadsminister: Sven Otto Littorin

En skånsk kommentar
Det är stort att få uppleva ett borgerligt maktövertagande. Men det finns trots det saker som oroar mig lite i regeringssammansättningen. Tolv (56%) av 22 ministrar är stockholmare. Två (9%) är skåningar. I Stockholms län bor 21% av Sverige befolkning. I Skåne 13%. Vi som bor i Malmö och Öresundsregionen bör nog inte hoppas för mycket på en offensiv mot de osynliga murar som hindrar integrationen med Köpenhamn och Själland. Även välvilligt inställda stockholmare brukar ha en mycket skev bild av hur Nordens största storstadsområde ser ut och vilken potential som finns. Till det kommer de illvilliga stockholmarna som förestår detta men som kämpar emot av rädsla för att det ska gynna Köpenhamn i konkurrensen med Stockholm.

En lite bögig kommentar
Flera tidningar har idag skrivit om att centerpartiets Andreas Carlgren blir minister och att detta är sensationellt eftersom han blir det första öppna ”HBT-personen” statsrådet i Sverige. Det är bara delvis sant. För även Tobias Billström blir med dagens regeringsbildning minister, och han är visserligen tillsammans med en kvinna men är likväl bisexuell enligt egen utsago. Gaytidningarna QX och K-online har noterat detta. Aftonbladets Lena Mellin uppmärksammar att det nya regeringen inte bara innehåller de första öppet homo- och bisexuella ministrarna, utan också den första svarta ministern. Dystopisterna i RFSL som talade om faran med en borgerlig valseger fick således fel. Sverige har aldrig haft en mer mångfalds- och HBT-kompetent regering. Men nu gäller det att denna kompetens tas tillvara.

Tillägg:
Dagens skämt står förre statsministern Göran Persson för när han säger att Sveriges nya regering är en enpartiregering. Han borde ju veta…

”Det är en rak höger från Timbro-högern.”

– Marita Ulvskog i Expressen om valet av Cecilia Stegö Chilò som kulturminister.

Ο: O dessa! Dessa!
YAO: Mästaren tänker på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick icke fram ett ljud.
LI: Möjligen syftar mästaren på något helt annat.

Svenska Akademien meddelade idag att man kommer att avslöja namnet på årets nobelpristagare i litteratur på torsdag. Jag lobbar för Willy Kyrklund. Ovan är ett citat ur hans roman ”Mästaren Ma” från 1953. Ett stycke subtil humor när den är som bäst.

A centre-right government is a rare sight in Sweden. But here it is. Yesterday the new ministers gathered for a photo opportunity outside the Royal Castle in Stockholm.

Det är personer som Walentine Andersson som gjort att jag numera inte är medlem i RFSL och håller mig borta från ”HBT-communities” på internet. Arrogansen, fördomarna och intoleransen som genomsyrar delar av den svenska homo-eliten är ofta lika motbjudande som den värsta frireligiösa homofobi. De är inte i majoritet, men de är så högljudda och ”bitchiga” att de tar över varje sammanhang där de utgör mer än tre närvarande. Genom att spela ständigt förorättade gör de allt som inte är paketerat helt i enlighet med deras förutfattade åsikter detsamma som homofobi, vilket i praktisk politik innebär att liberaler och allmänborgerliga som samarbetar med kristdemokrater och värdekonservativa är förrädare. Trams, naturligtvis. Men det värsta är att de alltid vinner på sin oförskämda stil. RFSL har skadats oerhört genom åren av att så många duktiga, men borgerliga, bögar och lesbiska valt att inte vara med. Många har blundat för problemet, men jag tror det kommer att bli mer märkbart även för RFSL:s ledning nu när Sverige fått en borgerlig regering som innehåller de första två öppet homo- och bisexuella ministrarna.

Walentine är bara en högljudd fjant och inte viktig som person, men eftersom det är hans gelikar som dominerar de organisationer som säger sig representera även mina intressen så är han nog så irriterande. Det var delvis för att bryta denna grupps monopol på att företräda homo- och bisexuella som jag var med och startade tidningen QX på 1990-talet. RFSL-jargongen måste bli utmanad så att de inte ensamma får utgöra den allmänna bilden av oss som folkgrupp. Och med den nya regeringen och de många homo- och bisexuella riksdagsmännen från borgerliga partier kan jag konstatera att arbetet gett frukt. Det våras för en öppet homosexuell höger.

Uppdatering: Man ska inte kalla folk otrevliga saker, så jag har strukit över ett stycke som tillkom när jag var irriterad. Budskapet framgår tydligt ändå.

Yesterday’s mass rally in Caracas shows that there is still some hope for Venezuela. It would be good for South America if the democratic opposition in Venezuela manages to overturn the despotic President Hugo Chávez. But it is still very unlikely considering the methods of torture and intimidation used by the Chávez regime.

Kommunistiska paradiset Nordkorea har sprängt sin första atombomb. Vi kan nu invänta Jan Myrdals hyllningsartikel i Aftonbladet och Ordfronts tillrättaläggande i kommande nummer. På något sätt kommer de att göra detta till en fråga om George W Bush och USA.

En anonym läsare skickade ett e-brev och undrade vad jag menade när jag påstod att delar av den svenska homo-eliten ofta är lika motbjudande som den värsta frireligiösa homofobi. Det jag syftade på var att den vänster som dominerar gayrörelsen ofta väljer att tillskriva borgerligheten dolda avsikter på samma sätt som den kristna högern. Istället för att hålla sig till fakta om vad som faktiskt sker ägnar man sig åt spekulationer om dolda motiv. Ett exempel blev tydligt idag när jag såg att konspiration-homofoben Carin Stenström skrivit lika oförskämt om Fredrik Reinfeldts utnämning av Andreas Carlgren till minister som Walentine Anderssons igår gjorde på sin blogg.

”Jag säger inte att Carlgren enbart fick jobbet för att han är bög, men jag sätter en peng på att det var en av tankebanorna som Reinfeldt hade när han pusslade ihop regeringen.”

– Walentine

”Carlgren verkar ha utsetts av andra skäl, som att han är öppet homosexuell. Utnämningen är en markering, liksom Reinfeldts anmärkningsvärda markering av HBT-gruppen i den globala kampen mot diskriminering.”

– Världen idag

Just nu pågår ett drev efter ministrar som inte betalat den obligatoriska straffskatten på TV-innehav. Journalister och vänsteraktivister vill till varje pris framställa utebliven inbetalning av denna skatt som ett bevis på dåligt omdöme och bristande moral. Men är det inte egentligen precis tvärtom?

Jag anser att det är fel att betala denna TV-skatt eftersom den gynnar ett korrupt system där journalister och kulturarbetare är lojala med statsmakten istället för medborgarna, sanningen och den goda smaken. Det är lögn när försvarare av licensfinansierad ”public service” hävdar att statliga medier är fria från politisk inblandning. Det är de inte. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är alla satta under sträng politiskt kontroll. De sändningsavtal som mediabolagen tvingas ingå med regeringen reglerar de facto detaljerna i utbudet. ”Public service” är i Sverige bara ett annat namn för statsmedia.

På ett ideologiskt plan kan jag tycka att statsmedia alltid är fel. Staten bör inte syssla med sådant. Men jag kan samtidigt se att statsmedia kan fylla en uppgift i att erbjuda sådan kultur och journalistik som är allt för smal för att vinna en stor publik i ett litet land som Sverige. Men tills dess att avtalen förändras, så att intresseförhållanden som styr statsmedia blir tydliga, borde alla vägra TV-licens. Att inte betala en orättfärdig skatt är en typ av fredlig civil olydnad och som de med intresse av fria medier bör ägna sig åt.

The Swedish Academy just announced that the Turkish writer Orhan Pamuk will be awarded the Nobel prize for Literature.

På bloggen Samtida tankar läser jag kritik mot mitt inlägg om TV-licensen. Mitt svar och förtydligande lyder:

För att bevisa att allt utom public service är dåligt så räknar du upp de TV-kanaler som är reklamfinansierade. Detta är dock inte de enda alternativen till dagens system. Eftersom det finns en marknad för kvalitetskultur så har det tillkommit många helt fria media som tar betalt genom prenumerationer. I Sverige har vi Canal+ och i USA finns eminenta HBO. De finansieras med en form av licens som betalas av de som är intresserade av utbudet. Detta till skillnad från den skatt som alla med en TV-apparat tvingas betala i Sverige idag.

Vad det egentligen handlar om är att många inte har någon tilltro till medborgarna (marknaden) utan anser att den vanlige svensken är en idiot vars mediakonsumtion måste styras av en bättre vetande elit. Därför är sändningstillstånden utformade så att kulturpolitiker har sista ordet när beslut om nya kanaler eller nya programinriktningar planeras. Detta kan eventuellt vara okej, men inte i mediabolag vars finansiering sägs garantera oberoende. Det är att lura medborgarna. Bättre vore därför att göra maktförhållanden väl synliga genom att antingen göra ”public service”-bolagen helt fria från staten och låta dem söka finansiering utan straffskatter, eller genom att göra dem till tydliga statliga angelägenheter med finansiering via den vanliga statsbudgeten.

The 2004 initiative to ban same-sex marriage in Ohio ”helped cause a surge in turnout of ’values voters,’ who helped deliver this pivotal state to President Bush’s successful reelection effort,” the Washington Post proclaims on the front page today. That’s been the story line since 2004: 11 state votes on banning gay marriage turned out religious and conservative voters, and that helped Bush win his narrow reelection, especially in Ohio, where a Kerry win would have given Kerry an electoral vote majority.

But is it right? There’s good evidence that it isn’t.

It’s true that states with such initiatives voted for Bush at higher rates than other states, but that’s mostly because the bans were proposed in conservative states. In fact, Bush’s share of the vote rose just slightly less in the marriage-ban states than in the other states: up 2.6 percent in the states with marriage bans on the ballot, up 2.9 percent in the other states.

Political scientist Simon Jackman of Stanford has more here (pdf). He concludes that the marriage referenda tended to increase turnout but not to increase Bush’s share of the vote. And in a county-by-county analysis of Ohio, he found no clear relationship between increased turnout, support for the marriage ban, and increased support for Bush.

– From the Cato@Liberty blog.

The anti-gay sentiment is strong in parts of America, but this shows that it doesn’t have the impact some have led us to believe.

A San Diego-based organisation called Freedom is Not Free has produced a calendar with semi-nude, muscular Marine Corps soldiers. The calendar cost 15 dollars, and the profit goes to wounded soldiers that need help with things such as special beds, extra travel costs, and house doctors. ”It’s an attempt to help people that don’t get enough support from the government,” says front-cover model Rudy Reyes to Danish newspaper Politiken. He and the other models now tour America to promote the calendar and raise money for their wounded friends.

Seen in the picture is Mr August, my favourite.

Yrkeserfarenhet:
Handelsminister
2006-10-06 – 2006-10-14

För referens:
Carl Bildt
Utrikesdepartementet
Gustav Adolfs torg 1
SE-103 39 Stockholm

– Från Maria Borelius CV som den kommer att se ut i morgon.

Enligt TT vill en majoritet av de moderata att kulturministern ska avgå. Från en artikel i Expressen:

TT har talat med 15 av 25 moderata distriktsordföranden i landet. En klar majoritet anser att också Stegö Chilò redan gjort sig politiskt omöjlig.
– Hon får svårt med trovärdigheten i departementet, där hon har tv-frågorna, säger riksdagsledamot Margareta B Kjellin, ordförande i Gävleborg, till TT.
– Det är, tycker både jag och medlemmarna, korkat och klantigt att uppträda så här, säger Christer Johansson, ordförande i Södra Älvsborg.
Alla TT talat med påpekar att Reinfeldt avgör. Men också att regeringen lägger budget på måndagen, och att alla turer tar bort fokus från politiken.
– Hur många bryr sig om budgeten så länge det här pågår? frågar sig Brännström.

Ove Andersson, ordförande i Bohuslän, har sin syn klar om Stegö Chilò och Borelius:
– De har skadat förtroendet för partiet alldeles oerhört och kan omöjligtvis jobba politiskt över huvud taget med något förtroende inom överskådlig tid.
Men Magnus Graner, ordförande i Uppsala län, tycker inte svartlöner och tv-licens räcker.
– Det två omständigheterna gör det inte nödvändigt att hon ska behöva avgå.
Reinfeldt har nyligen klargjort att han inte accepterar civil olydnad i partiet. Och i veckan anmälde många höga m-politiker tv-innehav till Radiotjänst.

Magnus Graner har rätt och Fredrik Reinfeldt fel. Att vägra betala TV-licens och anlita svart arbetskraft är fredliga protester mot rådande ordning. Som sådana måste de respekteras precis på samma sätt som vi respekterar att somliga män har en pacifistisk övertygelse som hindrar dem från att bära vapen trots att lagen säger att de har en plikt att göra militärtjänst. Det betyder inte att staten formellt ska se mellan fingrarna när enskilda bryter mot lagarna, men med civil olydnad måste det vara så att man människor emellan har en högre acceptens för personlig övertygelse.

En auktoritär demokratisynen tycks ha vunnit gehör i Sverige. Det som bestäms i riksdagen blir med ens sanning och den som protesterar utmålas som antidemokrater. Men folkstyre får inte enbart handla om att medborgarna går och röstar en gång vart fjärde år och sedan slaviskt följer riksdagsmajoritetens vilja. Folkstyre måste få handla om att medborgarna som individer själva förhåller sig till samhället i vilket de ingår och fattar egna beslut. En liberal demokratisyn måste därför ta fasta på att samhället både är summan av allas röster i fria val och friheten att få göra som man vill så länge man inte inskränker någon annans lika friheter.

Jag har fått några reaktioner via epost på mitt förra inlägg. Publicerar en kommentar här:

Hej!

Du skriver: ”Att vägra betala TV-licens och anlita svart arbetskraft är fredliga protester mot rådande ordning. Som sådana måste de respekteras precis på samma sätt som vi respekterar att somliga män har en pacifistisk övertygelse som hindrar dem från att bära vapen trots att lagen säger att de har en plikt att göra militärtjänst.”

Jag har vägrat värnplikt, blivit förhörd, skrivit brev om mina motiv och slutligen stått inför rätta och blivit dömd och tagit mitt straff. Accepteras mitt handlande av samhället – nej, jag har blivit dömd som en brottsling. Har jag blivit respekterad – ja, av många, bland annat därför att stått för mina ideal och handlingar och varit beredd att ta konsekvenserna.

Kulturministern och andra moderater har inte ägnat sigåt civil olydnad utan baraåt egenmäktigt förfarande och simpel smitning. Blanda inte ihop oss är du snäll.

Kanske haltade min liknelse något, men min poäng var att man människor emellan bör ha stor respekt för andras politiska och moraliska övertygelser. Kulturministerns stora misstag är att hon inte vågat säga som det är, nämligen att hon av ideologiska skäl inte vill stödja systemet med tvångslicenser för TV-innehav.

Marita Ulvskog går idag till attack mot den nya regeringen i Svenska Dagbladet. Jag citerar från artikeln:

På medieenheten på hennes [Cecilia Stegö Chilòs] departement sitter tjänstemän, som under lång tid arbetat med att på olika regeringars uppdrag utforma regler som ger frihet och resurser för att vi ska ha så starka och oberoende public-service-företag som möjligt.
Sveriges radio och Sveriges television hör följaktligen till några av världens allra framgångsrikaste med hög kvalitet och bred och stor publik. Något som påverkar och höjer kvaliteten också i kommersiella kanaler som TV 4

För mig som har tillgång till dansk public service och som bott många år i både Nederländerna och Storbritannien framstår detta som ren komik. Jag vill nog hävda att SVT och SR tillhör de absolut sämsta ”public service”-bolagen i den del av Europa jag känner väl. De debatter och nyhetsfördjupningar som SVT ägnar ett timme på söndagarna levererar danska DR och nederländska NOS dagligen, och brittiska BBC – som visserligen har en budget som är ojämförligt mycket större än de svenska statsmediernas – står får en enorm bredd och kvalitet. Den smala kulturen, som borde vara en kärnverksamhet, har helt slussats ut från SVT och ersatts av samma trams som de reklamfinansierade kanalerna visar. På dansk TV kan man fortfarande se TV-teater. När såg vi en vettig dramaproduktion på SVT senast?

Saken är den att Ulvskog inte tycker om smal kultur men gärna låtsas att hon gör det. När hon själv var kulturminister gick hon hellre på Kristina från Duvemåla än på Dramaten. Alla kulturarbetare visste att hon var helt ointresserad av opera och talteater. Helt okej, naturligtvis. Men det blir lite skenheligt när hon försöker framstå som den goda smakens försvarare mot de kommersiella krafterna. Något som Ulvskog däremot tycker om är statlig styrning. Det är därför hon nu kramar public service och sparkar på allt som påminner henne om nyliberalism.

För nu, när korten läggs på bordet, visar det sig att de Nya Moderaterna är till förvillelse lika de Gamla Moderaterna. De, som tycker att skatter är till för att smitas ifrån, som menar att jämställdhet är jättefjantigt, som anser att lagstadgade avgifter är till för att bojkotta – kort sagt, de som tycker att arbetarna ska hållas kort så att överklassen får ha Rivieran ifred.

Så skriver Liza Marklund i en krönika i Expressen. På vilket sätt motstånd mot TV-licens, statstelevision och höga arbetsgivaravgifter skulle hålla arbetarna kort framgår inte. Men så vilar inte heller popvänsterns klasskampsretorik på så mycket mer än tomma känslouttryck. Men roligt blir det när Marklund i samma krönika säger sig förstå värdet av djuphet.

Transportarbetareförbundets ordförande Per Winberg, ökänd rasist och förmodligen den mest obehagliga socialdemokraten jag träffat, har polisanmält kulturminister Cecilia Stegö Chilò för att hon inte betalat skatter och avgifter för barnpassning. Citat från artikel i Expressen:

– Att anlita svart arbetskraft är olagligt och måste utredas av polis och åklagare. Det är min plikt att anmäla eftersom vi har arbetat mot svart arbetskraft. Vi gör detta för att seriösa företag inte ska berövas konkurrensfördelar. Hon har uppenbarligen åsidosatt detta under flera år, säger Per Winberg.

Det pågår nu ett samlat drev mot Stegö Chilò. Vänstern kan inte acceptera en nyliberal kulturminister, så de vill krossa henne med alla tänkbara medel. Men det blir lite märkligt när de inte ser att deras nyfunna vurm för demokratiska beslut slår mot dem själva. När fackföreningarna olagligt åker runt på arbetsplatser och leker immigrationsmyndighet så bryter de mot lagen. Men fackföreningarna gör det i alla fall. Samma sak gäller kulturarbetarna som nu är så upprörda över utebliven TV-licens. Var är deras upprördhet när mer än hälften av deras kollegor får ersättning från a-kassan fastän de sysslar med teater istället för att söka jobb? Alla vet att det fungerar så. Halva kultursverige lever på a-kassa. Men inte hör man så många upprörda röster om det från dem som efter avslöjandet om kulturministerns obetalda TV-licenser varnar för demokratins undergång.

Om någon tror att våld mot främlingsfientliga partier hjälper arbetet mot rasism och högerextremism så har de inte förstått någonting. Med största sannolikhet har dagens våldsattack mot Sverigedemokraternas möte i Eslöv enbart hjälpt våldsoffren. Folk sympatiserar med utsatta människor, och oavsett hur vidrig man än tycker att Sverigedemokraternas politik är så vinner de sympatier genom händelser som dagens.

Risken är dessutom stor att nazister som inte formellt tillhör Sverigedemokraterna men har extremismens polariserade syn på världen kommer att hämnas dagens händelser. Efter tidigare aktioner utförda av vänsterextremisterna i AFA har enskilda invandrare och homosexuella blivit föremål för politiskt våld. Det kan tyckas märkligt för normalt tänkande människor, men i högerextremisternas föreställningsvärld pågår ett krig mellan dem och alla andra. När så AFA utför en våldsaktion blir det fullt logiskt för extremisterna på andra sidan att slå tillbaka mot någon vemsomhelst som råkar tillhöra en föraktad minoritet. Räkna därför med rubriker om ny moskébrand, mördad bög eller misshandlad invandrare.

För övrigt kan det vara intressant att veta att personerna bakom studien verkar ha egna politiska agendor. Det visar sig att de bidragit med stora summor pengar till demokratiska kandidater till representanthuset. Och på youtube finns ett videoklipp där man kan se ett tal av chefredaktören för Lancet, Richard Horton, i vilket han spyr sin vänsterextrema galla över Bush, Blair och ”anglo-amerikansk imperialism”.

Vänstern påstår hela tiden att högern hatar vetenskap. Men det är inte vi som politiserar den.

Joakim Henriksson skriver kritiskt om rapporten som hävdar att nästan en miljon människor dött i Irak till följd av demokratiseringen och störtandet av Saddam Hussein.

Vid tillträdet uttryckte jag i ett flertal medier att jag accepterat att vara moderat kulturminister i Sveriges nya alliansregering. Ändå har många redaktioner valt att ifrågasätta den lojaliteten och låta andra människor spekulera om hur jag ser på mitt uppdrag. Jag har kritiserats för att jag inte har förklarat mig, men idag presenteras en kulturbudget som öppnar för fyra års reformarbete på kulturens område. Svensk kultur behöver förnyelse och svensk borgerlighet behöver en modern och självmedveten kultursyn. Jag önskar min efterträdare all lycka i det arbetet.

— Före detta kulturministern Cecilia Stegö Chilò i pressmeddelandet om sin avgång.

Det är en stor dag för vänstern och alla andra som fruktar förändring och nytänkande. En nyliberal kulturminister har tvingats avgår efter politiska kampanjer av Radiotjänst i Kiruna och Transportarbetareförbundet. Det är stor risk för att det nu blir en kulturminister som väljs för fläckfritt förflutet snarare än vilja att faktiskt reformera den mossiga, sovjetinspirerade kulturpolitiken. Vänstern har vunnit och fått bort en radikal liberal från regeringen och tror sig därmed kunna bevara allting orört. Nu måste statsminister Reinfeldt visa att de inte lyckats.

One of the silliest of the world’s many homophobic organisations may have gone too far even for their own supporters. From an article in the Los Angeles Times:

The National Assn. for Research & Therapy of Homosexuality positions itself as a scientific group dedicated to helping gay men and lesbians shed same-sex attractions and realise their ”heterosexual potential.”

Its statements routinely outrage gay-rights activists. But two commentaries posted online in recent months by members of NARTH’s scientific advisory committee have raised concerns among its closest allies as well.

One psychiatrist called for allowing schoolchildren to shame and ridicule classmates who don’t act according to stereotypical gender roles. Another board member, a therapist, asserted that slaves may have been better off in chains than in ”savage” Africa.

One of NARTH’s scientific advisors has quit in protest, and a prominent therapist has canceled his presentation at the group’s annual conference next month. Alan Chambers, who leads the nation’s largest support group for ”ex-gays,” urged NARTH’s members to ”think long and hard about the mission of the organisation.”

When I read about this kind of hatred fuelled by Christianity, I often turn to Christ himself. The strange thing to me is that these homophobic idiots never seem to read the same Bible as I. So to comfort myself I read a prayer from Luke 23: 34—”Jesus said, ’Father forgive them, for they do not know what they are doing.’”—and then I forgive them.

Henrik Brors har gjort en riktig analys av moderaterna. Det finns ett inbyggt problem i ett parti som försöker foga samman två delvis oförenliga ideologier. Liberalismen och konservatismen är in helt kompatibla.

Som så ofta träffar Johan Hakelius helt rätt i sin uppmaning till alla som erbjuds en ministerpost: Just say no!

Det finns inget tröttsammare än obildade människor med slentrianåsikter. En som verkligen passar in denna kategori är Aftonbladets Åsa Petersen. I gårdagens krönika slänger hon begreppet ”nyliberalism” omkring sig på ett sätt som avslöjar att hon aldrig satt sig in i vad ideologin handlar om. Hela krönikan bygger på klasskampsfloskler, missuppfattningar och vanföreställningar. Tröttsamt. Men Petersens förakt blir samtidigt lite underhållande när hon försöker ge sken av att förstå hur nyliberalismen fungerar och skriver att den är elitistisk och exemplifierar detta med motståndet mot TV-licens. För de mer insatta är det tydligt att det är precis för att protestera mot elitism som så många nyliberaler vägrar betala en straffskatt för TV-innehav. Man vill inte vara med och finansiera mediabolag vars främsta uppgift är att låta en mediaelit bestämma vad folk ska titta och lyssna på.

En läsare har skickat en kommentar till mitt inlägg om den i The Lancet publicerade rapporten om antalet döda i Irak:

Hej! Du skriver om artikeln i the Lancet om dödsfallen i Irak. Jag förväntar bättre koll från dig.

Det skulle vara mer intressant att höra vad du har att säga om rapporten. Att Joakim Henriksson sågar den inte på grund av metoderna utan på grund av forskningsresultatet, är ju verkligen att politisera forskningen. Resultatet är fel så metoden kan inte stämma, snacka om vetenskapsförakt.

Rapporten hävdar inte alls att nästan en miljon människor dött till följd av ”demokratiseringen” och störtandet av Saddam (den hävdar inte ens att så många dött på grund av kriget).

Resultatet visar att den ökade dödligheten i Irak med mycket storsannolikhet är mellan 390.000 och 940.000. Detta är studiens konfidensintervall. Visserligen är det inte så smart att med bestämdhet hävda att det är exakt 650.000 döda men lika dumt är det att påstå att någon hävdat att den högre siffran är den rätta.

Joakim Henriksson gör försöken att mäta konsekvenserna i Irak en stor otjänst genom att (av politiska skäl) såga all forskning som inte visar det han vill se. Du hjälper honom på din sida genom att bara upprepa hans felaktiga slutsatser.

Dessutom sprider du utan källkoll vidare ryktet att de som står bakom undersökningen har politiska agendor och stödjer demokraterna. Det har Henriksson inte visat några bevis för. Richard Horton är chefredaktör på The Lancet, det är inte tidningen som gjort undersökningen. Det är en seriös forskargrupp från John Hopkins-institutet.

Värt att lägga till kan vara att metoderna i sig inte alls är kontroversiella eller ovanliga. Det är vanliga metoder för insamlande av statistik.

När forskning visar att dödstalen av en ockupation är mångdubbelt större än vad du tidigare trodde, är det inte värt då att i alla fall ta det lite seriöst? Det är väl ändå människoliv det handlar om.

Ja, visst är det människoliv det handlar om. Min avsikt var inte att recensera själva rapporten utan bara att uppmärksamma den Joakim Henriksson skrivit om saken. Detta eftersom jag tycker det kan vara intressant att uppmärksamma andra vinklingar på rapporten än de man normalt läser i svensk press. Jag har för övrigt inte haft möjlighet att läsa artikeln i The Lancet och har därför inte kunnat bilda mig en egen uppfattning.

Uppdatering: Joakim Henriksson låter via epost meddela att det är Federal Election Commissions statistik som visar att Gilbert Burnham (studiens huvudförfattare) och Ronald Waldman (bakom förra Lancet-studien 2004) båda donerat pengar till en demokratisk kongresskandidat. Han påpekar också att The Lancet valt att släppa den senaste studien bara en månad före kongressvalet i USA. De valde därmed att göra precis som de gjorde 2004 då de släppte liknande studie – som hävdade 100 000 dödsfall i Irak – bara någon vecka före presidentvalet.

Från artikel i Dagens Nyheter:

Den känsliga frågan om tre ministrar skulle polisanmälas av Radiotjänst avgjordes av företagets högsta ledning. SVT:s vd Christina Jutterström, ordförande i Radiotjänsts styrelse, deltog i beslutet.

Nu kommer det alltså fram att det var Christina Jutterström, ordförande i Radiotjänst i Kiruna AB som tillsammans med VD:n Lars Lindberg beslöt att ministrarna skulle polisanmälas. Både dessa är kända för sina starka lojaliteter med socialdemokratin. I Lindbergs fall finns det inga andra meriter än medlemskapet i socialdemokratiska partiet. I artikeln framgår att de två beslöt att ”testa tre typfall” och att man då valde de nya ministrarna i den borgerliga regeringen istället får några av de tusentals personer som de senaste dagarna plötsligt kommit på att de har en TV-apparat. Trots detta försöker de hävda att det var en ren slump att det blev de tre nya statsråden – det råkade bara bli dem eftersom de ”var på tapeten”.

Det är nu tydligt att Cecilia Stegö Chilò var ett offer för den socialdemokratiska adelns maktspel. Hon borde inte ha avgått utan stannat kvar och utmanat dem. Med det vi vet idag borde det ha varit enkelt för henne att använda socialdemokratins maktspel mot dem själva.

Glädjen över den allt mer kaotiska situationen i Irak är stor i vänsterkretsar. Deras absolut enda intresse är att förnedra George W Bush. Irakierna och människorna i Mellanöstern bryr de sig inte om mer än som instrument i deras globala kampen mot kapitalism och liberal demokrati. Om USA lämnar Irak, vilket tyvärr ser ut att kunna hända ganska snart, kommer vänstern att använda det kommande inbördeskriget och den humanitära katastrofen som ännu ett bevis för USA:s ondska. All liberal kritik mot de religiösa terroristerna kommer att avfärdas med marxistisk klasskampsretorik. Detta kommer att bli tröttsamt att ta del av, men lägger man vänsterns skadeglädje och självupptagenhet åt sidan så hittar man något mycket allvarligare. Dick Erixon uttrycker det väl:

Att ge upp Irak innebär att väst ger upp hoppet om att den muslimska världen kan blir fria, pluralistiska och demokratiska samhällen med rättstat och mänskliga rättigheter.

Ja, tyvärr så är det nog så att drömmen om en demokratisk utveckling av den muslimska världen kommer att få stå tillbaka för en utveckling mot mer totalitarism. En utveckling som påhejas av vänstern, naturligtvis.

Bloggaren Tor Billgren har redan skrivit om att arrangörerna av Antirasistiska Filmdagar i Malmö tvingas ställa in visningen av filmen ”Brokeback Mountain” eftersom inga skolor har visat intresse. Anledningen sägs vara att temat är för känsligt och att man därför väljer att ignorera frågor som rör homosexualitet. Hur illa det är ställt med synen på homosexuella framkommer dock på ett annat ställe i den artikel från Sydsvenska Dagbladet som Billgren refererar till:

Krister Kjällström är mellanstadielärare på Kryddgårdsskolan i Malmö och sedan många år ordförande i Buff, Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö. På mellanstadiet kommer sällan frågor om homo- och bisexualitet upp. Där handlar det mer om spirande förälskelse.
– Men jag vet hur stämningar i det här området är, säger han. För en del år sedan tvingades informatörer från RFSL mer eller mindre springa gatlopp på Rosengård därför att deras information väckte så starka negativa reaktioner. Situationen har förbättrats men i högstadieklasser med övervägande invandrarelever uppfattas homosexualitet som oerhört hotfullt.

Kanske är jag överkänslig idag eftersom jag är sjuk och febrig, men menar de att ”spirande förälskelse” inte har med homosexualitet att göra? Jag gissar att det är gamla fördomar som spelar in här – medan heterosexualitet handlar om förälskelse, kärlek och familjeliv är homosexualitet synonymt med sex. Sådant stör mig. Jag om min sambo har varit ett par i nio år, och vår vardag är så långt ifrån denna nidbild av ”homosexuell livsstil” man kan komma. Till mina jobbigaste minnen från mellanstadiet hör att jag alltid var tvungen att dölja mina spirande förälskelser. Man kan ju annars fråga sig varför Malmös mellanstadielärare tror att det inte finns behov av att ta upp också homosexuell förälskelse. Tror de inte att det finns bögar och lesbiska i deras skolor?

The question comes up repeatedly, and it is impossible to give a correct answer since there are no reliable data to consult. But we can get an idea by looking at the numbers of tax-registered same-sex couples, which is exactly what the Williams Institute have done. According to their study (pdf), the number of same-sex couples in the United States grew by 30% from year 2000 to 2005. There are now more than 777,000 known gay couples in the US.

Marc Fisher of the Washington Post wrote about the study earlier this week.

Britain is torn between antidemocratic extremists—profiled by the likes of the leftist lunatic George Galloway—and sympathisers of Islamist views on the one hand, and moderate Muslims, liberals and other democrats on the other. The situation is not new, it has been ongoing since long before the Islamists officially declared war on the West on 09/11/2001, but now it has become a burning issue for the Blair government. Yesterday John Reid, the Home Secretary, issued a dire warning that the Government risks losing the battle of ideas with al-Qaeda. From an article in the Daily Telegraph:

The Home Secretary spoke out at an emergency meeting of ministers and security officials amid an ever-growing threat from home-grown Islamist terror groups. He called for an urgent but controversial escalation in the propaganda war and said al-Qaeda’s so-called ”single extremist narrative” was proving ever more attractive to young British Muslims.

The Government needed to do much more to win the ”battle of ideas”, Mr Reid said. The meeting came as ministers—including Jack Straw, Ruth Kelly and Phil Woolas—started to take a much more aggressive stance against radical Islam.

Mr Reid is right. The democracies of the West must be willing to take a firm stand on issues such as freedom of thought and expression, and so not give in to extremist rage and violence. We must confront Islamist ideas and win over the Muslim youth. But how can the battle of ideas be won? Well, Mr Reid and the British government is taking a first step with a new website targeting this group. I quote the same article:

A key government weapon in the struggle to win hearts and minds is the decision to fund covertly an Islamic website appealing for moderation. A classic of New Labour terminology, it is called the Radical Middle Way. Government documents disclose that the site is ”run as a grassroots initiative by Muslim organisations”. However, it has ”most of its financial backing from the Foreign Office and Home Office”. The site uses video and podcasts to spread an ”alternative message” to young Muslims. Some content is available through the iTunes website with no indication that it is effectively an arm of Government.

I think this is a great initiative. Other governments should follow. An open debate about ideas and ideologies will prove the extremist agenda wrong. Silence only serves the socialists, fascists, and religious fanatics.

I torsdags började Berlins första porrfilmsfestival. Från en artikel i Svenska Dagbladet:

Begreppet post-porn innebär att filmerna är skapade ur ett medvetet perspektiv och att de möjliggör andra sexuella roller än de normativa, det blir en kvalitetsstämpel. Men Jürgen Brüning vill ändra på behovet av etiketter och i stället bredda vad den kommersiella porrindustrin kan vara. Han talar om hur filmer har blivit mindre stereotypa – ”det är inte bara fula män och blonda kvinnor med silikontuttar” – bland annat för att fler kvinnor sökt sig till industrin de senaste åren.
– Jag skulle vilja att porren visade en större variation: olika sorters människor och sexualitet. I dag kan två män i en strejt porrfilm inte ha sex med varandra utan att den måste klassificeras som bisexuell. En mer öppen porr kunde vända sig till fler.

Den pornografi som dominerar marknaden nu är alldeles för stereotyp och förutsägbar, vilken inte bara är tråkigt att se på utan också spelar sexualmoralisterna och porrmotståndarna i händerna. Pornografin fyller en viktigt funktion för väldigt många människor (den står för nästan 40% av DVD-försäljningen i Sverige) och fungerar som den enda egentliga sexualundervisningen för många unga. Därför inväntar jag den nya postpornografin med nyfiken förhoppning.

Att gå runt och knacka dörr för att komma fram till huruvida ett massmord ägt rum är ju en underbar metod. Vad sägs om att vi provar det i Turkiet?

— Kulturrevolutions syrliga kommentar efter att ha läst Steven E. Moores kritik av The Lancets beräkning av antalet dödsoffer i Irak.

På Dagens Nyheters debattsida skriver idag miljöpartisterna Maria Wetterstrand och Paulo Silva:

Sverige ska vara ett mångkulturellt land som är öppet gentemot omvärlden. Ett öppet regelverk för arbetskraftsinvandring ger fler människor möjlighet att komma hit för att arbeta och bosätta sig. Integrationen förbättras, företagen får ökad tillgång på kompetens och sektorer med tilltagande arbetskraftsbrist kan behålla och utveckla den service de erbjuder i stället för att skära ned och avveckla. Detta förtjänar en bred uppgörelse mellan de politiska partierna. Vi är beredda att göra upp med regeringen Reinfeldt.

Jag gläds varje gång Miljöpartiet orkar kräla sig ur socialistträsket. Detta eftersom de egentligen inte hör hemma där. Den gröna ideologin är allt för liberal och frihetlig för att umgås med kommunister och statsbyråkratister. Därför hoppas jag att de gröna vågar närma sig den borgerliga alliansen i fler frågor där de ligger närma varandra ideologiskt. Inte bara för att det skulle vara dåligt för socialdemokratin, utan faktiskt för att jag tror att det skulle vara bra för borgerligheten.

En läsare kommenterar ett av mina blogginlägg:

Ser att du publicerat ”Kulturrevolutionen” senaste kommentar om dödstalen i Irak. Jag undrar stilla hur du ställer dig. Där sitter han och raljerar över en studie som visar att mellan 400 000 och 900 000 människor dött på grund av kriget. Metoderna som använts, det ”kulturevolutionen” kallar dörrknackning är varken sensationella eller särskilt ovanliga. Om man använder samma metoder som i annan forskning, till exempel för att mäta dödsfall i Kongo, eller vid epidemier, är då inte talen värda att i alla fall ta på allvar?

Det är bra att man diskuterar metoderna, och visst finns det inslag i undersökningen som bidrar till en viss osäkerhet, men det är inte de inslag som kulturrevolutionen tar upp. Han visar bara en stor okunskap om hur sådan forskning vanligen bedrivs. Framför allt avfärdar an forskningsresultaten enbart av politiska grunder, på grund av att han inte vill se hur den amerikanska ockupationen påverkat Irak.

Dumt, antiintellektuellt, och framför allt fruktansvärt cyniskt.

Kanske har du rätt i att Kulturrevolutions kritik av studien om dödsoffer i Irak är lite cynisk. Det beror på hur man läser den. Jag läste nog mera som en lite elak kommentar riktad mot dem som gjort studien snarare än ett uttryck för cynism i fråga om antalet dödsoffer. Med tanke på den syn på människoliv som framkommer i Joakim Henrikssons inställning till abort och stamcellsforskning så betvivlar jag att han ser lättvindigt på mördandet i Irak. Å andra sidan har konstigare exempel på inkonsekvent moral förekommit.

It is too easy to condemn what is alien in other cultures. Where one society is in a position to dominate and conquer others that attitude can lead to the intolerant suppression of the way of life of others, where it differs in any form from one’s own. Victorian missionaries believed one of their first tasks, on converting the natives of the British Empire to Christianity, was to persuade them to wear more ’modest’ clothing and to abandon polygamy. An understandable distaste for this brand of cultural imperialism can produce an equally undiscriminating backlash—an insistence that the social and moral practices of other societies are beyond criticism.

— David McNaughton, Moral Vision, 10.7

Yes, it is intolerable to force others to live by one’s own religious and cultural beliefs, but it is equally intolerable to let members of other societies force their beliefs on each other. Many on the political left claim that the ongoing war in Iraq is an example of present-day imperialism, and they might have a point since President Bush’s motives can be questioned. They are wrong nonetheless when they compare the implementation of democracy by force in the Middle East to nineteenth-century Christianisation of Africa and Asia. Establishing democracy in totalitarian countries enables the people of these societies the freedom to choose their leaders and decide how they want to lead their lives. This is in fact the very opposite of past-time imperialism.

Libertarianism is a political philosophy advocating that individuals should be free to do whatever they wish with their person or property, as long as they do not infringe on the same liberty of others. There are two types of libertarians. One type hold as a fundamental maxim that all human interaction should be voluntary and consensual. They maintain that the initiation of force against another person or his property, with ”force” meaning the use of physical force, the threat of it, or the commission of fraud against someone who has not initiated physical force, threat, or fraud, is a violation of that principle (many of these are individualist anarchists or anarcho-capitalists). The other type comes from a consequentialist or utilitarian standpoint. Instead of having moral prohibitions against initiation of force, these support a limited government that engages in the minimum amount of initiatory force (such as levying taxes to provide some public goods such as defense and roads, as well as some minimal regulation), because they believe it to be necessary to ensure maximum individual freedom (these are minarchists). Libertarians do not oppose force used in response to initiatory aggressions such as violence, fraud or trespassing. Libertarians favor an ethic of self-responsibility and strongly oppose the welfare state, because they believe forcing someone to provide aid to others is ethically wrong, ultimately counter-productive, or both.

— Wikipedia’s updated entry on Libertarianism

If I’d choose, I’d say I’m primarily the first type of libertarian.

”Jag är inte nyliberal, jag är kulturkonservativ”, säger Lena Adelsohn Liljeroth i sin första radiointervju som kulturminister. Jaha. Så fick då kultureliten som den ville till slut. Inga förändringar att vänta. Även fortsättningsvis kommer en liten privilegierad elit i Stockholm att få bestämma över kulturutbudet i Sverige.

Uppdatering: Helle Klein instämmer indirekt i min korta analys ovan:

Statsminister Fredrik Reinfeldt har utsett två nya ministrar. Sten Tolgfors från Örebro län blir handelsminister och Lena Adelsohn Liljeroth från Stockholm blir kulturminister. Två riktigt bra val. Ingen av dem har gjort sig känd för några nyliberala idéer åtminstone.

De två nya ministrarna hyllas alltså av en av socialdemokratins språkrör för att de inte har några radikala idéer och inte hotar det socialistiska systemet. Konservatismen passar socialdemokratin.

I Aftonbladet kunde man i förrgår läsa om en "homo-attack" mot svenska ishockeystjärnan Mats Sundin. Det var under ”Hockeykväll” i Sveriges Television som den finske hockeykrönikören Kaj Kunnas antydde att Sundin är homosexuell. Måtte han ha rätt, säger jag.

Nåväl. Det hela har nu utvecklats sig till en skandal som andra media i både Sverige och Finland ägnat en hel del uppmärksamhet. Två delvis olika orsaker till mångas upprördhet kan skönjas. Å ena sidan de som menar att det Kunnas sa kränker homosexuella, och å andra siden de som menar att Sundin blivit kränkt av att bli kallad bög. I det första fallet har jag svårt att se hur någon kan bli kränkt av någonting som en sportkommentator säger – vi vet ju att de likt konst- och litteraturkritiker är bittra människor som försöker göra ner andra som faktiskt lyckats med det de själva misslyckats med. I det andra fallet är det kanske möjligen så att Sundin inte vill att folk tror han är bög, men som den man han är borde han nog inte vara rädd för några löjliga rykten spridda av en kärlekskrank finne.

Ytterligare en form av kritik mot Kunnas handlar om att han gett uttryck för en homofobi som florerar inom ishockeyvärlden. Det kanske är sant, men det jag själv minns bäst från min mycket korta karriär som hockeyspelare var de ofta förekommande grupprunken i bastun efter träning. De lärde mig mycket värdefullt om manlig sexualitet. Killen som oftast initierade dessa moments of pleasure var för övrigt invandrad från Finland.

Det som upprör mig mycket mer än Kunnas uttalande är hans ”anti-frisyr”. Som framgår av nedre bilden så är den nästan att betrakta som en kränkning mot såväl mänskligheten som Gud. Jämför Kunnas spretiga fjun med Sundins välansade huvud i övre bilden. Att man börjat bli flintskallig är inte en ursäkt för att sluta vårda sitt yttre. Man jobbar med de resurser man har. Att ha lite hår är varken fult eller pinsamt på en man som anpassar sin frisyr därefter. Kunnas borde ta sig i kragen och uppsöka en frisör eller inhandla en hårtrimmer. Som det är nu fattas bara en brylcreemsfet combover för att det ska vara legitimt att låta isolera honom av humanitära skäl.

The Republican Party continues to make the fear of gay equality a major political issue. From an article in the New York Times:

Wednesday’s ruling, in which the New Jersey Supreme Court decided that gay couples are entitled to the same legal rights and financial benefits as heterosexual couples, had immediate ripple effects, especially in Senate races in some of the eight states where voters are considering constitutional amendments to ban gay marriage.

[…]

The ruling in New Jersey left it to the Legislature to decide whether to legalise gay marriage. Even so, the threat that gay marriage could become legal energised conservatives at a time when Republican strategists say that turning out the base could make the difference between winning and losing on Nov. 7. With many independent analysts predicting Republicans will lose the House and possibly the Senate, President Bush’s political team is counting on the party’s sophisticated voter turnout machinery to hold Democratic advances enough that Republicans can at least maintain control.

”It’s a game of margins,” said Charles Black, a Republican strategist who consults frequently with Karl Rove, the chief White House political strategist. ”You’ve got about 20 House races and probably half a dozen Senate races that are either dead even or very, very close. So if it motivates voters in one or two to go vote, it could make a difference.”

It is sad to witness how hatred still plays a part in politics. President Bush’s plans to prohibit gay couples from getting any legal recognition are nothing short of apartheid. The exact same arguments now used against gay marriage were commonplace only a few decades ago against interracial marriage. The threat to society lies not in more loving couples being recognised but in the fear and hate that prevent it.

In an hour, I will leave for a few days and isolate myself from the world in order to finish an essay on distributive justice. I do my best work in solitude. This means that I will not be able to answer emails, take phone calls, or update my blog until I am back on Tuesday.

From an article in The Economist:

[T]he National History Museum at the University of Oslo has just opened an exhibition of gay animals. ”Against Nature?” does not tell zoologists anything new. Homosexuality has been recorded in some 1,500 species so far, and been well documented in about a third of these cases; it has been known since the time of Aristotle, who thought he witnessed two male hyenas having sex with one another. But the exhibition’s purpose is not to educate zoologists. It is to persuade the public that, as there are gay whales and worms, gay humans do not disturb the natural order.

Aside from illustrating homosexuality among an extraordinary variety of creatures, the exhibition shows how sexual stimulation can vary when, at first blush, the mechanical details of how this might work are not obvious to people attempting to draw analogies from their own anatomies. Male Amazonian river dolphins, for example, penetrate the blowholes of other males; female bottlenose dolphins use their snouts as dildos on other females.

Why this behaviour might be favoured by natural selection, though, is a difficult question to answer. In an attempt to do so, the exhibition picks on gay flamingos. Two males raising a chick after one of them had a one-night stand (of sorts) with a female are able to hold a larger territory than male-female partnerships. This suggests a chick with two dads could get more food and therefore have a better chance of survival. But explanations are harder when gay animals (such as some humans and, apparently, some killer whales) never try to mate with the opposite sex.

Theoretically, there are several possible ways homosexuality could have evolved. One is that homosexuals assist in the upbringing of their relatives so much that they pass on more of their genes this way than by having children themselves. Another suggestion assumes the genes that confer homosexuality in males are different from those that confer it in females. For the theory to work, these genes would have to confer some extra reproductive advantage to their straight carriers. This way, genes that increase the chances of one sex surviving and reproducing might not be discarded through the generations even though they inhibit making babies when they occur in the opposite sex. But testing these theories is hard, so nobody knows if they are true.

Taking lessons on sexuality from the birds and the bees itself requires first accepting something not taught ubiquitously outside Norway—that evolution occurs by natural selection.

Well, one aesthetic theory based on creationist ideas could hold that God wanted some drama to complete his work of art. Thus if mammalian species are considered actors in a divine play, perhaps gay mammals are the characters that make the plot interesting. Another alternative could be that the Christian Theory of Natural Law is in fact incomplete in its inability to see the divine purpose of pleasuring activities.

– Efter 11 september bestämde jag slutgiltigt att jag fått nog av människor som betraktar John Ashcroft (Bushs hårdföre före detta justitieminister) som ett större hot än Usama bin Ladin, svarar Hitchens när jag frågar om vad som fick honom att ta avsked från The Nation.

– Under senare år har den amerikanska vänstern långsamt stelnat till ett slags advokat för status quo. Om det var upp till antikrigsrörelsen så hade Saddam Hussein fått annektera Kuwait, och talibanregimen hade fortfarande kontrollerat Afghanistan. I Europa hade Slobodan Milosevic utan vidare tillåtits införliva Bosnien i ett stor-Serbien och Kosovo hade vid det här laget utgjort en etniskt rensad ödemark. Detta till trots agerar vänsterns pacifistiska element som om det bara är vi andra, vi som ännu inte kapitulerat inför diktatur, rasism och aggression, som har något att förklara för omvärlden.

Det är svårt att inte tycka om Christopher Hitchens efter att ha läst intervjun med honom i dagens Expressen. I en tid där mainstream-vänstern hellre ägnar sig åt att brännmärka liberala demokratiaktivister än att motarbeta fascistiska diktatorer och religiösa fundamentalister behövs det modiga människor som Hitchens.