Kammaråklagare Håkan Roswall förklarar sitt beslut att lägga ner en förundersökning mot en man som på en kristen hemsida mordhotat 129 namngivna personer:

”När hoten är bibelcitat utgör de varken hets mot folkgrupp eller hot.”

Jag antar att detta betyder att det nu är fritt fram att mordhota enskilda judar, handikappade, muslimer och kvinnor eftersom det i Bibeln går att finna texter som uppmanar till våld mot dessa grupper. Rent trams, naturligtvis. Roswall har helt missförstått vad Högsta domstolens beslut i målet mot Åke Green handlade om. Det ärendet handlade om ett kränkande omdöme om homosexuella som grupp; detta ärende handlar om ett riktat hot mot individer. Att under rubriken ”De skall ovillkorligen dödas” skriva namnen på ett antal personer kan omöjligt uppfattas som något annat än hot mot dessa.

From George W. Bush’s State of the Union Address, which he delivered a few hours ago:

”America is addicted to oil, which is often imported from unstable parts of the world. The best way to break this addiction is through technology. Since 2001, we have spent nearly $10 billion to develop cleaner, cheaper, and more reliable alternative energy sources—and we are on the threshold of incredible advances.”

So, the leftist loons are wrong again. The United States of America is not engaged in a war for oil, but war on oil.

With a headline reading, ”Yes, we have the right to make caricatures of God”, French newspaper France Soir published this illustration on its front page yesterday in support of their Danish colleagues. Well done! I wish all journalists had the same courage to stand up against totalitarian doctrines and religious hatred. As I have written earlier, the tiptoeing around religions must end. The democrats of the world must not give in to the totalitarians.

Socialdemokraterna känner man numer igen i opposition och före valen men inte när de sitter i regering efter valen.
Med Moderaterna är det tvärtom: Dem känner man inte igen i opposition och före val och men sitter de i regering känner man igen dem igen.
Folkpartiet liberalerna känner man inte igen alls numer och centern har aldrig haft något att känna igen.
V krisar och Kds har sin tro.

Blott ett vet man, utebliven röst är en röst på moderaterna.

På vacker högstadieprosa med tillhörande postmodernistisk grammatik sprider Motvallsbloggen nya, djupa funderingar med oväntade slutsatser. Hade jag inte varit så dålig tecknare hade jag ritat en illustrativ bild.

”– Se vad som hände Theo van Gogh så förstår ni att muslimer ska tas på allvar, säger Anjem Ghoudary, talesman för al-Ghurabaa, till AFP och hänvisar till mordet på den holländske regissören för knappt två år sedan.”

Citat kommer från en artikel i Expressen. Bilden kommer från nyhetsbyrån AP och togs strax innan Van Gogh fördes bort från mordplatsen.

Det är inte konstigt att många drabbas av islamofobi när de läser uttalanden som detta. Jag har själv varit mycket kritisk till alla som försökt hävda att islam utgör ett hot mot demokratiska fri- och rättigheter, men efter de senaste dagarnas extrema överreaktion på några harmlösa bilder av profeten Muhammed börjar jag ifrågasätta min tidigare hållning. Inte för att jag tror att islamismen skiljer sig så mycket från den kristna fundamentalismen i sakfrågorna, utan för att hotet om våld hela tiden tycks vara så nära när någon dristar sig till att ifrågasätta. I detta liknar islamisterna både kommunisterna och nazisterna. Ideologier som ursäktar politiskt våld mot kritiker är förkastliga oavsett vilken urskuldande förklaringsmodell de använder. Kampen mot totalitarismen måste fortsätta.

Via Johan Norberg’s blog, I came to see this excellent page with commentary illustrations on the ongoing Muslim rage against Danish cartoons and free speech.

”Jag köper inte Holmbergs bild rakt av, men något ligger det i det, i en välkänd bemärkelse; det har alltid legat i högerns intresse att lyfta bort saker från demokratins domäner, för på ’marknaden’ gäller en krona en röst, inte en skalle en röst och där kan fåtalsväldet fortsätta att dominera. För vänstern gäller det därmed att konsekvent kunna ta strider både på de demokratiska arenorna, och om dem.”

Ali Esbati analyserar en artikel i LO-tidningen och passar på att förklara vad som ligger i högerns intresse – detta utan att förstå att det fåtalsvälde han beskriver redan är och har varit verklighet i samtliga socialistiska länder. För de som likt jag väljer att se världen som den är istället för att pressa in den i klassretorik, så är det uppenbart att makten i länder som Kuba och Nordkorea är långt mer centrerad till några få än den är i liberala och kapitalistiska länder. Men jag antar att det är jag som på grund av min ”blåbruna” liberalism inte förstår att det är bättre att den ekonomiska makten ligger hos en landsfader än i händerna på miljontals konsumenter.

1.
After a Syrian mob destroyed the Scandinavian embassies in Damascus yesterday, the Swedish Minister for Foreign Affairs, Laila Freivalds, issued a statement that is surprisingly clear and well defined:

“It is completely unacceptable that the protests against the cartoons of the Prophet Muhammad are expressed in such a way that the Swedish Embassy in Damascus has been subjected to damage. Under the Vienna Convention on Diplomatic Relations, Syria is responsible for protecting foreign diplomatic missions and their staff. We have conveyed a formal protest to Syria.”

For once Mrs Freivalds manages to do her job. Thumbs up.

2.
This morning I saw a piece on BBC World about the not-so-bright Venezuelan president Hugo Chávez’s latest project. He is planning to recruit at least a million new soldiers to the national army in order to “defend the country against the American aggression”. To me it has become even more apparent that the “new” communists are very similar to the old ones. The main difference between the old and the new being that the latter is ridiculously pathetic. I mean, if not even China and the Soviet Union with its mass populations managed to overturn the armies of the free and capitalist world, what makes is likely that Venezuela will. Thumbs down.

Demokrati betyder folkstyre, vilket i vår tid kommit att tolkas som majoritetsstyre. Det finns väl inte mycket att invända mot detta, även om man kan drömma om en utopisk demokrati som bygger på enighet. Men oavsett vilken syn man har på demokrati så betyder den aldrig att man inte får tycka att majoriteten eller det stora flertalet har fel. Så känner jag idag efter att i Göteborgs-Posten ha läst att nästan nio av tio svenskar vill tillåta buggning. Jag kan konstatera att svenska folket är idioter i denna fråga. Att ge polisen befogenhet att avlyssna medborgarna i hemlighet är oerhört integritetskränkande och innebär att ingen någonsin kan vara säker på att privatlivet verkligen är privat. En vanlig missuppfattning är att bara de kriminella drabbas, med detta är fel. Regerings förslag öppnar de facto för avlyssning av personer utan minsta misstanke om brott, det räcker att någon känner någon som känner någon som eventuellt ägnar sig åt brottslig verksamhet. Och, handen på hjärtat, kan du eller någon annan svära sig fri från detta?

Varje svensk borde fråga sig om de oklara vinsterna med buggning verkligen är värt priset. För mig är svaret ett givet nej. Jag vill även fortsättningsvis vara säker på att slippa bli avlyssnad när jag pratar med vänner, älskar med min sambo eller trallar med i någon låt som spelas på radion.

May I present the Swedish Prime Minister Göran Persson, here seen dancing with a human dressed in cow-suit.

The picture is quite old and is taken from a TV-show for children. I still think it is hilarious, though. Just a little something to smile and giggle at in these dark days of religious outcries, nuclear threats, and terrible catastrophes.

Enligt egen utsago är han rättvis och balanserad. Han är ombudsman för SSU, och menar att det inte är kontroversiellt för förbundet att insinuera att oppositionsledaren våldtar barn. Samtidigt driver bloggen Motallians en absurd retorik som går ut på att moderaterna förordar tortyr av invandrare. Som medborgare i en civiliserad demokrati kan jag tycka att det är dags för lite etisk uppryckning nu. Om det ser såhär illa ut ett halvår före val, hur kommer det då att se ut veckorna före?

Bloggaren Dick Erixon har sett filmen Brokeback Mountain och skriver om den på sin blogg:

”Den handlar ju om förbjuden kärlek mellan två cowboys i 60-talets Wyoming. Den är gripande, och det är synd att gayrörelsen gör politik av den. Man vill framställa grabbarna som offer i ett orättvist samhälle. Men filmen utspelar sig 40 år tillbaka i tiden. Att likställa de tabun som fanns då med dagens situation är fel. Att likställa de tabun som fanns då med dagens situation är fel. Och där brister filmen – den göder klyschorna om att omvärlden bär all skuld. Punkt slut.

I väst idag handlar det mer om vilka vi är som individer, vad vi känner, vill och hur vi ser på oss själva. Visst är det en komponent till, som komplicerar saker och ting, när det gäller en relation mellan två män. Men det beror ju på att det då, som huvudpersonen säger i filmen, ’inte finns några tyglar’ – inga normer att hålla sig till, och gayrörelsen vill ju inte ha några normer, bara omgivningens skuldkänsla.”

Om alla i västvärlden var som Erixon själv vore hans analys korrekt. Men nu finns det även i vår del av världen ett glödande hat mot homosexuella, vilket inte sällan får våldsamma uttryck. Året efter den första publiceringen av Annie Proulx’ novell ”Brokeback Mountain” blev en ung homosexuell student brutalt mördad i just Wyoming. Han hette Matthew Shepard och kom att bli en symbol för det besinningslösa hatet mot homo- och bisexuella i USA och övriga västvärlden. Mordet på denne 21-årige man skedde i oktober 1998 och var högst verkligt. Erixon tycks vara helt omedveten om denna verklighet när han avfärdar homofobin i den aktuella filmen som irrelevant med motiveringen att den speglar världen som den såg ut för fyra decennier sedan. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Homofobin lever och frodas i våra samhällen till enorma kostnader för de som drabbas.

Dick Erixon gillar liksom de flesta konservativa moraliska normer. Det har han gett uttryck för i många andra sammanhang. Kritiken mot gayrörelsens brist på normer blir därför bara en spegling av den ständigt återkommande etikdebatten mellan libertarianer och konservativa. Men jag tycker han drar för stora växlar och trampar fel på ett sätt som han borde vara för bra för: Dick Erixon vet mycket väl att sexuell läggning inte har det dugg med inställningen till normer att göra. Det finns homosexuella män som lever i trogen tvåsamhet och det finns heterosexuella män som lever mycket promiskuösa liv. Att det sedan finns statistik och undersökningar som försöker hävda att homosexuella män har fler sexpartners och njuter av att det "inte finns några tyglar" är inte intressant om man samtidigt menar att det "idag handlar mer om vilka vi är som individer".

Som liberal ser jag för övrigt inga problem med att många homosexuella män väljer att leva utan de tyglar och normer som heterosexuella lever efter. Ett fritt samhälle innebär just att man överlåter sådana beslut till den enskilde. En fri stat har dock skyldighet att behandla alla sina medborgare lika, vilket – vad jag förstår – var gayrörelsens grundläggande krav vid dess bildande. Att denna rörelse numera blivit så extremt vänsterinriktad är därför olyckligt på flera plan, inte minst för att man missar möjligheten att visa upp den enorma pluralismen av olika homosexuella livsstilar.

Från Motvallsbloggen:

”Jag tyckte att programmet [UR:s Drömsamhället om socialism] visade att Timbros propaganda har varit osannolikt effektiv och att Göran Persson har käkat alldeles för många laxmackor med personer inom den ekonomiska makteliten.”

När jag känner mig lite trött och behöver ett gott skratt brukar jag besöka Motvallsbloggen. Kerstin Berminge heter kvinnan som skriver denna blogg, och om henne har jag skrivit en hel del tidigare – främst då i samband med den segdragna debatten om likheterna mellan kommunism och nazism. Men det att jag och Berminge inte delar många åsikter förtar inte det faktum att hon är en suverän komiker. Bli därför inte förvånad om jag framöver kommer att publicera fler citat från Motvallsbloggen. God konst förtjänar att spridas till en större publik.

”In order to express their displeasure with the idea that Muslims are violent, thousands of Muslims around the world engaged in rioting, arson, mob savagery, flag-burning, murder and mayhem, among other peaceful acts of nonviolence.

Muslims are the only people who make feminists seem laid-back.”

– From a Coulter column dated 02/08/2006.

Only five days ago, I wrote favourably about Laila Freivalds, the Swedish Minister for Foreign Affairs. For a while, I actually believed Mrs Freivalds would manage to stand up against the militant Muslims who threaten our freedom of expression. Today she proved me wrong by forcing the Security Service to shut down the website of a political party after it had published the Danish caricatures of the prophet Muhammad. I cannot regard this as anything but a complete surrender to religious totalitarians.

A result of the actions taken by the Government is that Swedish publishers of all kinds are bewildered and scared of expressing their opinion. Dick Erixon—perhaps the most prominent blogger in Sweden—has decided not to publish any of the caricatures even though he expresses a will to do so. However, one blogger refuses to give in to government pressure. Mr Hans C. Pettersson runs a blog entitled Jihad i Malmö, which is one of very few Swedish websites where the Muhammad cartoons can still be seen.

Shame on you, Freivalds! Shame on the Swedish Government! May today’s decision come back to haunt you.

”Nothing, however, quite tops the absurdity of two pieces on the situation done this week by the New York Times and CNN. In the former instance, a thoughtful essay by the paper’s art critic was illustrated with a 7-year-old reproduction of Chris Ofili’s notorious painting of the Virgin Mary smeared with elephant dung. (Apparently, her fans aren’t as touchy as Muhammad’s.) Thursday, CNN broadcast a story on how common anti-Semitic caricatures are in the Arab press and illustrated it with—you guessed it—one virulently anti-Semitic cartoon after another. As the segment concluded, Wolf Blitzer looked into the camera and piously explained that while CNN had decided as a matter of policy not to broadcast any image of Muhammad, telling the story of anti-Semitism in the Arab press required showing those caricatures.”

Via Andrew Sullivan’s blog, I found this interesting article in the Los Angeles Times. Columnist Tim Rutten explores the hypocrisy of the Western media in its handling of the Muhammad cartoons. It is perfectly fine to broadcast and publish blasphemous, anti-Semitic, and anti-Christian caricatures, but when it comes to Islam, it is a no go.

”Naturligtvis ska vi ha yttrandefrihet, men det betyder inte att man har rätt att säga sådant som andra inte vill höra.”

– Uttalat tidigare idag av för mig okänd kvinna i kön till bankomat i Lund.

Först gav de sig på Jyllands-Posten.
Jag sa inget, för jag hade ju inget med den att göra.
I ärlighetens namn gillade jag den inte.

Sedan gav de sig på SD-kuriren.
Jag sa inget, för jag hade ju inget med den att göra.
I ärlighetens namn avskydde jag den.

Sedan gav de sig på Ordfront.
Jag sa inget, för jag hade ju inget med den att göra.
I ärlighetens namn tyckte jag den var skräp.

Sedan gav de sig på kvällspressen.
Jag sa inget, för jag hade ju inget med den att göra.
I ärlighetens namn var det rätt skönt att slippa löpsedlarna.

Sedan gav de sig på dagspressen,
och då fanns det plötsligt ingen
som sa något längre.

En dagsaktuell dikt skriven av bloggaren och ledarskribenten Håkan Jacobson.

Louise P ställer en viktig fråga på sin blogg:

”Är vi så bortskämda och tröga att vi inte fattar när totalitaritetens fula ansikte skrattar för fullt?”

Svaret är nog ja. Tyvärr. Det nya övervaknings- och censursamhället är priset vi betalar för flera decennier av blind auktoritetstro. Trots att många av oss inte delar den allmänna uppfattningen så lever vi svenskar ett samhälle som genomsyras av attityden att staten och dess myndighetspersoner är goda, ofelbara och bara vill alla väl.

På samma tema skriver Peter A på sin blogg:

”Man får vad man förtjänar, synd bara att vi som gillar frihet och att ha makten över våra egna liv också drabbas av majoritetens förtryck.”

Ja, det är synd. Men det får inte slå ner oss. Det är nu viktigare än någonsin att liberaler och andra som är skeptiska till statens ökade befogenheter vågar sticka ut hakan och hittar övertygande argument mot övervaknings- och censursamhället. Med detta menar jag inte att vi ska nöja oss med att älta den självklara förhoppningen att vänsterblocket förlorar regeringsmakten i september, utan att vi alla ärligt säger att totalitarismens fula ansikte döljer sig lite varstans i det politiska landskapet och att arbetet för att mota bort det därför måste vara en ständigt pågående process.

Den allra viktigaste uppgiften för oss som värnar friheten är att förklara dess värde på ett sätt som även de filosofiskt obildade och politiskt ointresserade kan ta till sig. Våra motståndare har det mycket lättare – de säger ”bekämpa brottsligheten” och alla förstår genast vad de menar. Vårt motstånd måste därför bli tydligare, enklare och vardagligare.

Har precis sett en otroligt rolig film. Det är en fransk film som handlar om två män som bor bredvid varandra på landsbygden inte långt från Paris. I samband med ett gräl råkar de ut för en olycka och förlorar förmågan att röra sina ben. För att hämnas på det finska företag vars vagn de skyller olyckan på, ger de sig ut på en färd genom norra Europa.

Filmen är kul på ett sätt som få ”vanliga” komedier klarar av. Det är svart humor om människors tillkortakommanden. Så jag rekommenderar den inte till alla, utan bara till dem som gillar sublim humor utan häftiga effekter och tillgjorda pinsamheter.

Läs mer om filmen här och här.

Att yttrandefriheten inte har något egenvärde för många är känt. I relativismens tidevarv hänger våra demokratiska fri- och rättigheter löst. Bäst på att vara sämst är socialdemokraterna, vars nya strategi tycks gå ut på att göra dagliga nytolkningar av den grundlagsfästa pressfriheten. Tord Oscarsson ger uttryck för denna socialdemokratiska strategi på sin hemsida:

”Om UD och Säpo inte gjort detta och våra representanter i utlandet drabbats – kanske med skador på både personer och egendom som följd skulle de säkert ha fått kritik. Kanske har KU sett anledning att fråga varför inget gjorts. Det är rätt att informera leverantören av webbtjänsten i denna situation. Enligt lag har leverantören också ett ansvar för vad som skrivs på deras användares hemsidor.”

Det han skriver är inte bara etiskt förkastligt för alla som kallar sig demokrater, det är också fel i sak. Enligt lag har den som äger en server ansvar för innehållet såtillvida att de kan tvingas ta bort material som strider mot de undantag som finns i tryckfrihetsförordningen. Internetleverantören hade varit skyldig att agera om Sverigedemokraterna exempelvis lagt ut bilder på småbarn som våldtas eller texter som uppmanar till massmord på en viss folkgrupp. Det som nu hände var att regeringen och säkerhetspolisen agerade mot en bild som inte bröt mot några lagar (se bilden här). Dessutom valde man att kontakta webbhotellet istället för den ansvarige utgivaren. Vad gör regeringen nästa gång? Kanske ringer man Malmös tidningsbud om man ogillar något i Sydsvenska Dagbladet?
Tord Oscarsson är inte den enda socialdemokrat som saknar förståelse för press-och yttrandefrihetens egenvärde, men kanske kan man misstänka att hans arbete som begravningsombud spelat en roll. Vi är dock många som ännu inte är beredda att se våra friheter dö.

Enjoy the cartoon-diary at Jesus and Mo’s very own blog.

From the Khaleej Times:

”The Ministry of Culture and Information will not allow the screening of the Hollywood film Brokeback Mountain in the UAE because of scenes involving homosexuals.

[…]

The decision of the Ministry of Information was hailed by the members of the Sharjah Consultative Council during the meeting yesterday. The members thanked the ministry for its efforts in protecting the society from unethical and immoral practices.

Speaking to Khaleej Times, an official from the Ministry of Information said that the rules and regulations of the censor section at the ministry did not allow ’these kinds of movies to be screened in the country.’ The censorship department is making great efforts to review all the movies before it allows its screening in the theatres in the country. This kind of movies will destroy the values and morals of the society, he explained.”

Once again, Muslim totalitarians are offending me as a gay man. If I were as touchy as they often are, I would now be contemplating burning down a few embassies and threatening some local Arabs.

Citat från bloggen RolandPM:

Sammanfattningsvis har min inställning varit att västs reaktion på hela konkarongen måste förhålla sig till det utrikespolitiska läge i vilket världen befinner sig. Att behandla frågan som en yttrandefrihetsfråga är att tappa perspektivet. […] I vår kamp mot terrorism och förtryck måste vi hela tiden agera också med dessa i tankarna. Om västs reaktioner mot galningarna leder till att vi alinerar de goda krafterna i den muslimska världen då har alla förlorat utom dödsmånglarna. I sådana fall fungerade deras strategi. Och vi lät oss luras.

Roland Poirier Martinsson är en av mycket få konservativa tänkare jag verkligen läser med nöje. Hans bok Sånt är livet var mycket välskriven och intressant utan att vara svår och pompös, vilket denna typ av litteratur annars har en tendens att vara. Dessutom vet jag att han var en uppskattad föreläsare på Lunds universitet. Flera är de studenter jag hört säga detta. Tyvärr har jag dock aldrig fått nöjet att höra honom föreläsa eftersom han lämnade universitetet någon månad innan jag kom dit.

Trots detta positiva blir det han skriver på sin blogg ibland lite smålustigt – som nu när han skriver om yttrandefriheten och utgår ifrån att vi alla glömt att han tidigare pläderat för censur. I denna fråga har Poirier Martinsson samma uppfattning som de galna islamisterna, så att han inte gillar yttrandefrihets-argumentet var tyvärr väntat.

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulskog publicerar idag en debattartikel i Dagens Nyheter:

”Som ett femte parti i den borgerliga alliansen kan storföretagen inte komma uppifrån och bestämma villkoren för diskussionen. De måste tåla en granskning av såväl argument som metoder och egna bevekelsegrunder. När åsikter bryts och medhåll blir till motstånd kan man heller inte beskriva dem man utmanat som hotfulla.

[…]

Sverige behöver flera seriösa röster som ser till företagens bästa och bär upp den tradition av dialog och samförstånd som präglar vår samhällsmodell. Väljer Svenskt Näringsliv att i stället vara det femte borgerliga partiet i valrörelsen måste dock organisationen och dess medlemmar delta på samma villkor som alla andra partier; tåla granskningen och acceptera den öppna debattens spelregler.”

Ordvalen visar att Marita Ulvskog anser regeringen vara underställd företagen. Det är företagarna som kommer uppifrån och bestämmer villkoren efter vilka den stackars, maktlösa regeringen måste rätta sig. Herregud! Hur löjlig får en socialdemokratisk partisekreterare vara?

Socialdemokratin har tillsammans med sina stödpartier all makt i Sverige. Bara grundlagens ramar behöver de följa. De kan med andra ord höja skatterna och ändra aktielagen bäst de vill. Och om de ville skulle de kunna ta ledningen i varje debatt utan att någonsin behöva bry sig om vad Sveriges företagare anser om saken.

Problemet för Ulvskog och hennes kamrater är att de inte har någon näringspolitik värd namnet – att det trots allt snack om annat fortfarande är skyhög arbetslöshet och dåligt företagarklimat. För att slippa en debatt om detta väljer hon nu att sätta fokus på andra, helt irrelevanta omständigheter.

Jag för min del tycker det är välkommet med ett mer politiskt intresserat näringsliv. Att företagare berättar om sina erfarenheter, önskemål och förhoppningar är inte underligare än att alla andra delar av det svenska samhället gör det. När LO ägnar sig åt stenhård politisering av arbetsplatserna är det inte annat än naturligt att företagarna gör detsamma.

If you want to kill an hour or need something to listen to while you work, I would like to recommend a debate between Christopher Hitchens and George Galloway. The audio file and more information on the debate is available on this BBC Radio 4 website. Enjoy the show.

One thing I really do not like about being gay is the constant reminder of homophobic hatred and the fact that most people just do not care enough to bother. Not a day goes by without a degrading comment from some notable religious and hate-stricken freak. And while many attack me and others with accusations of Islamophobia, hardly anyone outside the gay community raise an eyebrow when leading Muslims threaten our lives; the latest example being the leader of Russia’s Muslims, who on Tuesday called for a ”violent mass protest” if gay-rights activists go ahead with Pride celebrations this spring. On the website of 365gay.com I read:

”Gay Russia is planning a pride parade in the Russian capital on May 27, 2006 despite warnings from the city’s mayor that a permit will not be granted. The group says it is prepared to take the case all the way to the European Court in Strasbourg. Moscow is the biggest city in Europe never to have had a pride parade.

On Tuesday Chief Russian Mufti Talgat Tajuddin said gays could be killed if they go ahead. ’Muslims’ protests can be even worse than these notorious rallies abroad over the scandalous cartoons,’ Tajuddin, of Russia’s Central Spiritual Governance for Muslims, told the Interfax news agency.

’The parade should not be allowed, and if they still come out into the streets, then they should be bashed. […] All normal people are going to join it—Muslims and Orthodox alike,’ he told Interfax.

Tajuddin said that gays could do what they like behind closed doors but when they become public, ’sexual minorities have no rights, because they have crossed the line,’ he said.”

I am sick and tired of this nonsense. All democratic-minded people must fight religious organisations that cannot thrive unless they limit the freedom of others. Unfortunately, homophobia runs so deep in our societies that most cannot even see that there is a choice to be made—a choice between real liberty and relativistic liberty.

Aqurette som tecknad figur har dykt upp igen. Denna gång försöker han (jag) diskutera Irans ambitioner att skaffa kärnvapen. Det går lika illa som senaste gången har försökte utmana den intellektuellt överlägsne Motvallstanten.

Originaldiskussionen på vilken denna seriestripp är baserad hittar ni här. Det börjar med en argumentationsanalys och slutar med ett löfte om pengar.

Yesterday, a few more horrific pictures showing scenes of torture in Iraq emerged. At first, it was unclear whether these pictures were authentic or not, but now it seems that the US Defence Department has confirmed that the people seen on the pictures indeed are inmates at the Abu Ghraib prison.

Regardless of the crimes these prisoners are guilty of, violent and degrading methods are inexcusable. To make it worse still—the American-led coalition are supposed to make way for the democratic future of Iraq, not to continue the abusiveness of Saddam Hussein.

The guilty of these atrocities must be found and put in prison.

From 365Gay.com:

”The Mayor of Moscow said firmly that Moscow government will not allow the conduct of gay parade in any form—neither open, nor indirect, and all attempts to organise non sanctioned action will be severely suppressed.”

Russia’s religious leaders are ganging up on the gay-rights activists, which has resulted in a ban on Pride parades is Moscow. A few days ago, Mufti Talgat Tajuddin threatened with violent actions against those who will participate in a planned human-rights demonstration on 27 May. Today, I learn that Russia’s Chief Rabbi Berl Lazar has joined in by saying, ”I would like to assure you, that the parade of homosexuals it is not less offensive to the feelings of believers than any caricatures in newspapers.”

However, the gay-rights activists stand firm. Nikolai Alekseev, one of the organisers of the pride festival, says, ”In case of denial to conduct the march of sexual minorities we will immediately sue in court. The right to meetings, marches and demonstrations is guaranteed by the Russian Constitution to every citizen of Russia including gays and lesbians.”

Does anyone still think religion is about God’s love of humankind?

Update: The British-American blogger Andrew Sullivan has written more on this story. You find his article here.

Aleida Guevara, daughter of the infamous Argentine mass-murderer Che Guevara, visited Sweden earlier this month. She was invited by the Swedish-Cuban Society to hold three lectures in Malmö, Gothenburg, and Stockholm. Ms Guevara is a strong advocate of her father’s legacy and Cuban communism. With frenzy, she attacks the United States and the ideology she refers to as neo-liberalism. She describes her father as a man of love and says she think of him ”as the tree that has been sawn down to let new trees sprout for all of us”.

This naïve idolisation of a brutal man by a loving daughter is understandable. Few of us can scrutinise our parents’ actions with objectivity. However, what is not understandable is when a human-rights organisation print a favourable article about one of these lectures entitled ”Hail, Che Guevara, now and always!” in one of its own publications. Still, this is exactly what Amnesty International in Sweden has done.

The article contains not a word about the atrocities Che Guevara committed. Not a word about the many lives he destroyed, the many people he shot, tortured, and sentenced to die—nothing but a flattering eyewitness report on how cheerful the crowd was at Ms Guevara’s lecture. The article made me feel sick to my stomach.

It might therefore be a good thing to remind people of the deeds of Che Guevara. This is quite easy since he kept a diary and documented many of his killings. The Peruvian writer Alvaro Vargas Llosa has read these journals and done some research on the Guevara myth. The New Republic published his article on 107/01/2005. It is a horrific account of the most brutal inhumanity.

”In January 1957, as his diary from the Sierra Maestra indicates, Guevara shot Eutimio Guerra because he suspected him of passing on information: ’I ended the problem with a .32 caliber pistol, in the right side of his brain… His belongings were now mine.’ Later he shot Aristidio, a peasant who expressed the desire to leave whenever the rebels moved on. While he wondered whether this particular victim ’was really guilty enough to deserve death,’ he had no qualms about ordering the death of Echevarría, a brother of one of his comrades, because of unspecified crimes: ’He had to pay the price.’ At other times he would simulate executions without carrying them out, as a method of psychological torture.

Luis Guardia and Pedro Corzo, two researchers in Florida who are working on a documentary about Guevara, have obtained the testimony of Jaime Costa Vázquez, a former commander in the revolutionary army known as ’El Catalán,’ who maintains that many of the executions attributed to Ramiro Valdés, a future interior minister of Cuba, were Guevara’s direct responsibility, because Valdés was under his orders in the mountains. ’If in doubt, kill him’ were Che’s instructions. On the eve of victory, according to Costa, Che ordered the execution of a couple dozen people in Santa Clara, in central Cuba, where his column had gone as part of a final assault on the island. Some of them were shot in a hotel, as Marcelo Fernándes-Zayas, another former revolutionary who later became a journalist, has written—adding that among those executed, known as casquitos, were peasants who had joined the army simply to escape unemployment.”

Mr Vargas Llosa’s excellent article, entitled ”The Killing Machine: Che Guevara, from Communist Firebrand to Capitalist Brand”, can be found on Independent Institute’s website.

Oh, by the way, if you happen to be familiar with the Swedish blogosphere you might recognise Mr Guevara’s pose on the picture above.

På Svenska Dagbladets ledarsida kan man idag läsa om arbetsmarknadsminister Hans Karlssons nya förslag om lagstadgat heltidsarbete. Under parollen ”Rätt till heltid” driver vänsterblocket nu igenom en lag som innebär att människor fråntas rätten att själva bestämma hur mycket de vill arbeta. Istället blir detta en fråga för byråkrater och domstolar. Ännu ett tydligt exempel på socialdemokratins förakt för frihet och mistro mot medborgarnas förmåga att själva ta hand om sig.

”I stället för regelförenkling kommer mer av motsatsen. För undantag från normen är det t ex inte tillräckligt att arbetsgivare och arbetstagare är överens om att deltidsanställning passar båda parter bäst. Tvärtom krävs att arbetstagaren ska kunna bevisa ett ’kvalificerat egenintresse’ vid sidan av jobbet. Och bevisbördan ligger hos arbetsgivaren. I detta som i andra fall av normbrott blir det en sak för domstol att avgöra företagets behov av arbetskraft. Ja, så absurt är det. Ett nutida tidens tecken är att arbetstiden görs till en jämställdhetsfråga. Genus går igen. Förtryckta kvinnor ska räddas, trots att det inte alls är säkert att de känner något behov av det. I själva verket står utredningen på ett gungfly när det gäller antalet deltidare och önskemål om heltid. Kort sagt, man utgår från att det finns ett problem utan att först ta reda på hur det förhåller sig. Det är politik när den är som sämst. Ett problem på arbetsmarknaden är ju svårigheten för ’svaga grupper’ att få in en fot. Med en lag om heltidsanställning blir det ännu svårare för den miljon människor som står utanför. Till detta ska läggas att utredningens egna ekonom drar slutsatsen att de långsiktiga effekterna leder till ökad arbetslöshet, färre antal lediga arbeten, kortare anställningar och en minskad efterfrågan på arbetskraft.”

Läs hela artikeln här.

This past week I have done a few smaller design changes on the website. Some of you might have noticed that already. Until now, I have run a fairly plain and simple layout, with the text set in black and the links marked with a single underlining. With the changes, the text is greyish-black and the links—still underlined—are darkish maroon. Furthermore, I have changed the look and feel of pictures and block quotations by adding a steel-coloured background. To the left of all pictures and block quotations you now see a thin grey line that were not there before. A line in the same colour also appears as separator between each entry. I have done this changed to make my blog look better and easier to read. If you have any complaints or comments, feel free to send me an email.

And by the way, if you have sent me an email this past week and not received a reply yet, I do apologise. It has been a busy week, but I promise I will get to the emails the day after tomorrow at the latest.

”När socialdemokraterna vill ha tyst på näringslivet skickas Marita Ulvskog fram. På tisdagens DN Debatt mindes partisekreteraren nostalgiskt sin avhyvling av dåvarande Astrachefen Håkan Mogren. Året var 1996. Ämnet: direktörslönerna. Platsen: DN Debatt.

Det tog tio år för näringslivet att hämta sig efter den smällen.

När en toppdirektör nu äntligen törs ge luft åt sin övertygelse igen är det dags för en ny attack. Carl-Henric Svanberg tillät sig nyligen vid ett par tillfällen att offentligt reflektera över regeringsfrågan. Ericssonchefen menade att det kunde finnas ett egenvärde med ett skifte vid makten. Både statsministern och partisekreteraren ryckte ut. Hotfullt, tyckte vissa om Perssons maktspråk. Fantasifullt, menade några om Ulvskogs investeringangrepp. Men summa summarum: tio nya år av tystnad från direktörerna är att vänta. Ordningen återställd. Alla nöjda. Regeringen slipper kritiken, direktörerna rädslan och riskerna. Så skapas ett tystnadens konsensus.”

Dagens Nyheters redaktör Mats Bergstrand skriver idag på den egna tidningens debattsida om Marita Ulvskogs attack på näringslivet tidigare i veckan.

Igår avslöjades i media att en socialdemokratisk partitjänsteman regelbunden får information med epost från försvarsdepartementets underrättelse- och beredskapsenhet. Om detta skriver Dagens Nyheter idag:

”Enligt vad DN erfar är en av de hemliga mottagarna den socialdemokratiska partifunktionären Ann Linde. Hon arbetar sedan mer än fem år som internationell sekreterare åt det socialademokratiska [sic] partiet. Meddelandet har hon tagit emot på den e-postadress hon använder som socialdemokratisk partifunktionär. Hon har i dag ingen central funktion i statsförvaltningen. Sändlistan är hemligstämplad med hänvisning till rikets säkerhet för att namnen kan avslöja viktig information om landets ledning i kris och krig.

[…]

Ann Linde själv bekräftar att hon står på försvarsdepartementets underrättelse- och beredskapsenhets sändlista. Hon uppger att hon har stått på listan i fem eller sex år och att hon under den tiden har fått ungefär fem meddelanden i veckan.”

Det är naturligtvis upprörande att socialdemokratins intressen blandas samman med statens, men som boende i Sverige är man luttrad. Lindes egen kommentar avslöjar att hon själv inte förstår problematiken:

”Det är bara ett sätt för mig att hålla mig uppdaterad, ungefär som jag gör genom att prenumerera på nyhetsbyrån TT:s telegram.”

Detta ger mig ett utmärkt tillfälle att rekommendera en ny blogg som startades i veckan som gick. Bloggen heter Enpartistaten och drivs av Timbros Fredrik Segerfeldt och Maria Rankka. Där kommer de att försöka analysera alla de små konstigheter som gör Sverige till världens mest diktaturlika demokrati.

”Du och Motvallsbloggaren tjafsar överallt hela tiden. Är ni kär i varan [sic] eller?”

Hjälp, vi är avslöjade!

En läsare gör mig uppmärksam på att det av Jyllands-Postens artikel framgår att Arla i åratal har bojkottat Israel. Ja, det stämmer och jag borde ha noterat det. Jag tror dock inte det spelar så stor roll i sak då det är Arla som aktualiserat frågan genom en annonskampanj för att vinna tillbaka kunder i Saudiarabien – med argument som luktar antisemitism.

Efter kritik försöker Arla i ett nytt pressmeddelande förklara sitt agerande:

”Arla har en eksport af mælkepulver, ost og smør til Israel til en værdi af 200 mio. kr., og det er dermed ikke korrekt, når flere medier skriver, at Arla boykotter Israel.

’Vi har aldrig boykottet Israel, og det har vi heller aldrig skrevet under på nogen steder. Tværtimod har vi en stigende samhandel med Israel’, forklarer viceadm. direktør Andreas Lundby.

Når Arla eksporterer sine varer til Saudi-Arabien, deklarerer Arla i et oprindelsescertifikat, at Arlas produkter er danske og ikke fremstillet i Israel eller indeholder ingredienser fra Israel.”

Men jag tycker inte att detta ger något skäl att mildra kritiken då det de skriver i praktiken är att de gärna tar israelernas pengar men för Saudiarabiens skull inte vill att deras danska produkter innehåller israeliska råvaror. Av pressmeddelandet ska man förstå att detta inte är lika illa som det Jyllands-Posten skriver, men jag tycker det är värre. Det är att vika sig för islamismen och legitimera judehatet. Medlöperi, tror jag det kallas – och det påminner mig om en marknadsföring vi sett i Europa tidigare.

Arlas agerande stör dock inte Lotte Bundsgaard, de danska socialdemokraternas partiledare, som i till Jyllands-Posten ger följande kommentar:

”Jeg synes, at det er fair nok. Det er ikke til deres fordel at krænke mennesker, som de skal sælge varer til. Hvis Arla gik imod demokratiet, ytringsfriheden eller ligestillingen mellem mænd og kvinder, ville jeg være uenig, men ikke når Arla siger, at man ikke skal krænke hinanden eller træde på religiøse symboler.”

Har relativismen fått ett så totalt genomslag i europeisk vänster att man inte längre tar notis om uppenbar inkonsekvens?
Vad Bundsgaard säger är att det är i moraliskt försvarbart att ingå avtal som utesluter vissa människor på grund av nationalitet och etnicitet, bara man inte är emot jämlikhet mellan män och kvinnor, demokrati och yttrandefrihet. Observera att detta sägs i samband med att handel med det extremt ojämlika, odemokratiska och totalitära Sauidiarabien diskuteras!

PS! Med anledning av en kommentar jag fick på mitt förra inlägg i ärendet så vill jag meddela att jag som liberal naturligtvis är för avtalsfrihet. Det betyder dock inte att man som medborgare, medmänniska och konsument ska förhålla sig neutral till företag som ingår moraliskt tvivelaktiga avtal. Till skillnad från vad många anti-liberaler vill tro, så handlar inte marknadsliberalism om att alltid vara lojal mot storföretag, utan om att vi konsumenter fritt ska få välja vem vi handlar av. Ett företag som annonserar på det sätt som Arla nu gör i arabisk press kan inte förvänta sig stöd från övertygade liberaler, även om de naturligtvis har formell rätt att annonsera vilka budskap de vill. Det är inte konstigare än att man kan försvara Jyllands-Postens rätt att publicera tecknade bilder på Muhammed utan att för den sakens skull gilla att de gjorde det.

An interesting international blogosphere-debate is unfolding after the publication of Francis Fukuyama’s essay ”After Neoconservatism” in the New York Times. Some the comments I have read so far are written by Andrew Sullivan, Bill Bishop, Matthew Yglesias, Johan Norberg, and, in Swedish, Dick Erixon and Lennart Frantzell.

Via Hans C. Petterssons blogg hittar jag en artikel i danska Jyllands-Posten som berättar att mejeriföretaget Arla, som nyligen drabbades av en bojkott i flera muslimska länder, nu själva bestämt sig för att börja bojkotta. Men inte de muslimska länderna – utan Israel.

”Mens danske virksomheder lige nu lider under en boykot fra arabiske og mellemøstlige lande, har nogle af de samme virksomheder i årevis lovet at boykotte staten Israel for at få lov at eksportere til muslimske lande.

Blandt dem er mejerivirksomheden Arla, der foreløbig er hårdest ramt af den boykot, som i slutningen af januar blev iværksat mod danske produkter som følge af striden om Muhammed-tegningerne.

Arla opretholder dog i praksis en eksport til Israel, men koncerninformationschef Astrid Gade Nielsen bekræfter, at Arla den dag i dag helt rutinemæssigt skriver under på krav om ikke at transportere via israelske havne eller bruge israelske råvarer for at komme ind på mellemøstlige og arabiske markeder.”

Detta är att lägga sig platt för den fascistiska och odemokratiska islamismen. Verner C. Petersen, docent vid handelshögskolan i Århus, gör en releveant liknelse senare i samma artikel:

”Hvad nu hvis man forestiller sig, at en virksomhed i Tyskland skulle handle med et arabisk land, og det land netop havde sat Danmark på boykotlisten, så der kommer til at stå i den aftale, at man ikke må handle med virksomheder, der har forbindelse med eller får varer fra Danmark? Hvad ville vi så sige? Det hænger ikke sammen. Men når det er et spørgsmål om penge, kan meget forklares.”

Uppdatering: Danska Arla får hård kritik av flera politiska företrädare i Danmark. Samtidigt har mejeriföretaget gått ut med ett förtydligande som, vad jag kan förstå, snarare bekräftar kritiken än dementerar den.

Som politiskt intresserad bloggare känner jag att jag borde skriva något om gårdagens partiledardebatt, men jag känner inte entusiasm alls. Jag upplevde debatten som tråkig, och irriterades egentligen mest på upplägget och det märkliga stämningen av trivsamt samkväm. Det hettade visserligen till ett par gånger, som när vänsterpartiets Lars Ohly försökte väckte liv i den för hans partikamrater så viktiga klassmotsättningen genom att hävda att de privata skolorna tog pengar från de kommunala. Men det föll liksom till marken av det faktum att de privata skolorna bevisligen är bättre än de kommunala. Utan starka ideologiska förklaringar är det svårt att gå till val på att avskaffa det som fungerar bra bara för att få det som är sämre att verka bättre.

Jag irriterade mig dessutom på att Lars Leijonborg inte bättre lyckades förklara fördelarna med globaliseringen trots att han nyligen skrivit en bok i ämnet. Det tycktes mig som att han i grunden köpte den främlingsrädda vänsterns verklighetsbeskrivning om att internationell handel och ökad migration är något vi bör skapa åtgärder mot. Nu vet jag att Leijonborg inte tror att globalisering är negativt för Sverige, men det framgick inte riktigt när han föll in i det vanliga mantrat om att det är genom kunskap vi ska konkurrera.

Mot vänsterns anti-globalisering bör man ställa deras egna argument om social utjämning och rättvisa för världens arbetande folk. Siffrorna visar klart att inkomstklyftorna och den absoluta fattigdomen minskat mest i att de delar av världen som gått längst med att liberalisera sina marknader och som välkomnat globaliseringen. Utifrån detta kan man konstatera att det är kapitalismen som levererar det välstånd och den sociala rättvisa som vänstern och kommunismen alltid sagt sig kämpa för.

I made some minor changes to my website design recently, but I missed to check what it looked like in Internet Explorer running on a Windows platform. Today I did and was not at all pleased. It turns out the text in the article area is leaning left, which sometimes result in letters being unreadable because they are hidden behind the left sidebar. This is not how it looks in Safari, Firefox, or even Internet Explorer for Mac.

I do not know why my website behaves like this in Internet Explorer. If anyone has any idea what might be wrong, please send me an email and explain. I have run my CSS in a W3C validator and it showed nothing wrong, but I will look through every code again and try to resolve it. In the meanwhile, visitors using Internet Explorer on Windows will have to look past the ugly appearance.

Song lyrics of the day:

”Ten men for each woman was the rule way back when on the prairie,
And somehow those cowboys must have kept themselves warm late at night.
Cowboys are famous for getting riled up about fairies,
But I’ll tell you the reason a big strong man gets so uptight:

[…]

Well there’s always somebody who says what the others just whisper,
And mostly that someone’s the first one to get shot down dead:
When you talk to a cowboy don’t treat him like he was a sister
Don’t mess with the lady that’s sleepin’ in each cowboy’s head.

Cowboys are frequently secretly fond of each other
Even though they take speed and drive pickups and shoot their big guns;
There’s many a cowboy who don’t understand the way that he feels towards his brother;
There’s many a cowboy who keeps quiet about things he’s done.”

The famous country singer Willie Nelson releases new material. It is a cover version of a twenty-year-old song written by Ned Sublette. Mr Nelson decided to record the song to honour David Anderson, his friend and tour manager of three decades, after he took the courage to come out as a gay man in the hostile environment that is the Texas panhandle and the country-music business.

Read more about it on Dallas Morning News’s website.

Speaking of silly boycotts, here is another example of that.

Ni som läste debattsidan i Svenska Dagbladet igår känner till Siewert Öholms senaste utspel. Han och en rad religiösa ledare slåss för att bevara äktenskapet som en exklusivt heterosexuell angelägenhet. För barnen ska växa upp i ”en grundtrygghet de behöver för att växa upp till harmoniska människor som i sin tur kan bilda nya familjer”, sägs det. Men inte för alla barns grundtrygghet – bara barn vars föräldrar är heterosexuella. Man får anta att barn till homosexuella och ensamstående heterosexuella får skylla sig själva.

”Föreningen man-man och kvinna-kvinna är inte identisk med föreningen man-kvinna. Bara i den senare kan barn bli till. Det är därför inte diskriminering att enbart föreningen mellan en man och en kvinna kallas äktenskap och får ett särskilt skydd.”

Ja, det kanske låter vettigt, men om man tänker efter så borde detta logiskt innebära att kvinnor som blivit för gamla för att skaffa barn inte bör få gifta sig. Inte heller bör heterosexuella män med dålig spermaproduktion få gifta sig. De kan ju inte få barn, alltså förtjänar inte deras kärlek samhälleligt skydd och erkännande.

Detta är naturligtvis nonsens från början till slut. Det är visserligen sant att två personer av samma kön inte kan få barn med varandra, men det är i de flesta fall fullt möjligt att skaffa barn ändå. Homosexualitet är inte liktydigt med sterilitet. Dessutom är det många män och kvinnor som är bisexuella, och som redan har barn när de träffar den de vill gifta sig med. En könsneutral äktenskapslagstiftning skulle göra det möjligt att skapa grundtrygghet även för dessa barn.

Läs mer på bloggen Antigayretorik.

Dagens fånigaste debatt måste vara den om den privata epostlistan som Alexander Bard driver. I en moraliskt indignerad artikel försöker Dagens Nyheters Mustafa Can göra en stor sak av att ett hundratal kända människor hånar andra kända människor i ett slutet rum på internet. Själv kan jag inte förstå vad som är så häppnandsväckande med detta. Att det snackas skit om människor bakom deras ryggar är knappast förbehållet en liten mediaelit. Det snackas om precis samma saker vid nästan varje köksbord och i varje fikarum. Att någon beskrivs som fet och dum förekommer överallt och behöver ofta inte betyda mer än ett subjektivt och orsakslöst agg mot någon. Alla inom en bransch eller en gemenskap gillar helt enkelt inte varandra. Och att svallra om penisars och vaginors utseende är möjlig lite fjantigt, men även detta förekommer överallt och tillhör – tror jag – en del av vår allmänna sexuella nyfikenhet.

Jonas Morian har skrivit bra om denna “skandal” på sin blogg:

”Jag tycker att Mustafa Can tagit den förvisso överspända tonen på e-postlistan Elit liiite väl allvarligt. Förtroliga samtal där människor ventilerar sin frustration över kändisar och okändisar pågår hela tiden, överallt. Det hör liksom till god ton att inte tipsa media om vad en kompis i förtroende sagt om en tredje person – i synnerhet inte om det handlar om privata uppfattningar snarare än fakta. Men genom att övertolka journalistiska ideal om informationsspridning och misstänkliggöra även relativt kända personers önskemål om privata sfärer så målar Mustafa Can upp en bild av ett oskyldigt fritidsnöje som något skumt och hotfullt.”

Precis så är det.

”Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, det stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende.”

Elits välkomstmeddelande enligt Expressen. Många blir tydligen upprörda av denna självgodhet, men en bild på Elits grundare avslöjar att allt är ironi.

Do you want to know what different kinds of penises taste like? If ever in Beijing you can find out.

”China’s cuisine is renowned for being ’in your face’—from the skinned dogs displayed at food markets to the kebabbed scorpions sold on street stalls—and there is no polite way of describing Guo-li-zhuang. Situated in an elegantly restored house beside Beijing’s West Lake, it is China’s first speciality penis restaurant.”

Visit the Daily Telegraph’s website for full story. (Via Hit and Run.)

Fusako Shigenobu, leader of the Japanese Red Army, one of the numerous communist terror organisations that hunted the world in the twentieth century, has been sentenced to twenty years imprisonment. I once met one of her victims, a Dutch police officer that was injured at the terrorist attack in The Hague in 1974. I think the news of Shigenobu’s sentence will please him since he still suffers from the attack more than three decades ago.

The problem with Internet Explorer is now fixed. I had to change a few minor things. For some reason, I do not know why, the border framing block-quotations had to be set to zero, which means that some of my new design is gone. But that is okay, it is more important that the website is readable.

I have also changed the doctype to XHTML 1.0 Transitional. If I have understood the information I have read, this doctype should be right. During the day, I will check what it looks like on other computers. If it does not work, I will go back to my old HTML doctype.

Jag brukar avhålla mig från att skriva för personligt, men idag tänkte jag göra ett undantag. Det beror på att jag är lite upprörd och behöver skriva av mig – och bloggar sägs ju vara ”dagböcker på internet” så varför inte skriva av sig här? Syftet är absolut inte att få sympati eller inta en offerroll, utan bara peka på en sak som irriterat mig länge och som kulminerade för någon timme sedan, nämligen akademisk arrogans och snobbism.

Jag är den första i min familj som studerat på universitet. Mina föräldrar har bara studerat sju år i det som då var grundskolan. När jag växte upp fanns det, bortsett från flera biblar och psalmböcker, ingen litteratur i huset. Min farfar, som var den enda släkting som läste något annat än dagstidningar, ägde en liten samling politisk litteratur. Han var aktiv socialdemokrat och liksom min övriga familj djupt präglad av den tidiga arbetarrörelsens idealism. Det var nog genom honom jag fick mitt intresse för teoretisk politik.

Eftersom ingen i min omgivning var akademiker, fanns det mycket lite stöd för studier. Jag hade ingen förebild. Men det var inte så att mina föräldrar saknade förståelse för värdet av studier, men de var inte särskilt förtjusta i tanken på att ende sonen skulle bli ”lärd och fin”. När jag var ung förstod jag aldrig vad detta syftade på.

Kanske var det värderingar hemifrån som gjorde att jag efter grundskolan valde att flytta till Stockholm och försöka hitta ett jobb. Jag klarade min försörjning men tillfälliga arbeten som tidningsbud, lagerarbetare, chaufför och diskare. Samtidigt kämpade jag för att sälja in mig som frilansskribent, vilket till en början bara sporadiskt resulterade i mer än några tusenlappar.

I mitten av 1990-talet gjorde jag två saker som fick min världsbild att förändras till det bättre – jag deltog i bildandet av förlaget som ger ut tidningen QX, och jag fick ett deltidsarbete som EU-informatör hos SAF (numera Svenskt Näringsliv). Dessa saker var inga stora händelser i sig, men de bröt totalt mot den verklighet jag kom ifrån och gav mig en inblick i en värld jag trodde var sluten för sådana som jag.

Efter ytterligare några år av tillfälliga jobb beslöt jag mig för att flytta till Amsterdam. Här började mina akademiska studier. Jag var då 27 år gammal och kände mig som en gubbe bland alla 19-åringar. I Nederländerna gick allt bra, och jag trivdes med den öppna och liberala atmosfären. Mina föräldrars hälsa gjorde dock att jag flyttade tillbaka till Sverige 2003.

Väl tillbaka i Sverige sökte jag till Lunds universitet, och det var här jag första gången mötte den akademiska arrogansen och snobbismen. Här betyder antal poäng mer än kunskaper; och titlar väger tyngre än argument. Den som inte kan visa att man läst ett ämne länge, kan omöjligt ha några relevanta åsikter. Ett öppet förakt mot dem som går grundutbildningarna märks ofta.

Jag som studerat några år på universitet sedan tidigare, hamnade vid min hemkomst åter i en grundutbildning. Jag har visserligen läst politisk filosofi tidigare, men då inte som en del av en filosofiutbildning. Med detta i ryggen kunde jag jämföra och blev smått förfärad av hur det akademiska klimatet ser ut här.

I Sverige slår sig gärna makthavare för bröstet när de talar om jämlikhet. Det pratas mycket om hur rekryteringen till högre utbildning blivit bättre, och hur man underlättat för studenter från arbetarhem. Min bild efter en tid i Lund är att alltsammans är en chimär. I själva verket framstår universitet i andra länder som paradis i jämförelse. Utbytesstudenter som kommit tillbaka från ett år i USA vittnar om hur ”klasslösa” universiteten är där – alla som är bra på något uppmuntras till att bli bättre.

Det tycks mig som om svenska akademiker sätter prestige i att se ner på dem med sämre förutsättningar eller lägre utbildning. I många diskussioner avfärdas argument utan riktiga svar genom att föreläsaren hänvisar till sin egen doktorstitel. Det dolda budskapet blir då att han eller hon har det korrekta svaret med inte vill dela med sig till lägre stående.

Detta har inte drabbat mig personligen. Tvärtom tycks jag vara populär bland en del av föreläsarna på filosofiska institutionen. Förmodligen för att jag sticker ut som ”nyliberal” i ett hav av vänsterradikala ungdomar. Men jag märker ofta hur andra – som kanske inte till fullo behärskar alla delar av det ämne som diskuteras – drabbas av den arroganta snobbismen.

Nyligen åt jag middag med min föräldrar och insåg under ett samtal att det var detta de syftade på när de sade sig vara rädda för att jag skulle bli lärd och fin. Det de fruktade var sårande gliringar och insinuationer om bristande bildning.

En intressant sak i sammanhanget är att jag aldrig mött nedlåtande snobbism i möten med Svenskt Näringsliv, Timbro eller moderaterna. Däremot har jag flera gånger känt av det i mötet med människor som utger sig för att vara vänster – och då i någon mening ser sig som varande på ”arbetarklassens” sida. Det är dessa som inte förmår föra en kanske tuff men ärlig debatt utan att tillgripa sin auktoritet.

För någon timme sedan deltog jag i en diskussion om nykonservatism i ett forum på internet. Två personer med akademiska meriter i ryggen, använde, oberoende av varandra, detta som ett sätt att slå ner mot mig. Jag hade nog inte brytt mig så mycket om det inte vore för att jag märkt av den arroganta snobbismen så ofta. Denna gång tog jag verkligen åt mig och blev arg och kränkt. I en diskussion ska man bemöta argument med motargument. Det får gärna innehålla små personliga pikar för skojs skull, men om personangreppet blir huvudargumentet säger det mer om den arrogante akademikern än om måltavlan. Sårande är det likväl, och jag förstår nu vad mina föräldrar fruktade.

Så fick jag det skrivet. Sannolikt mitt längsta blogginlägg någonsin. Men det hjälpte.

I know, it has been many pictures lately, but this one is just hilarious.

Seen here is American Vice President Dick Cheney, satisfied after a successful hunting experience. Picture found on Chewy’s blog.

It nearly eight o’clock in the evening—now I am off to a bear party in Copenhagen.

Narkotikapolitiken är ett av de områden som länge engagerat mig och som också bidragit till att göra mig ”omöjlig” i partipolitiken. Mina åsikter är kontroversiella eftersom jag anser att det är viktigare att minska narkotikabrukets skador och dödlighet än att reducera antalet narkomaner. Det finns för mig ett tydligt samband mellan kriminalisering och narkotikaskador – människor går under och dör på grund av politiska beslut snarare än drogerna i sig. Legalisering räddar liv.

För alla intresserade skulle jag vilja rekomendera P1:s Studio Ett från i torsdags (23/2). Särskilt den andra timmens reportage från Nederländerna är intressant. Programmet finns att ladda ner på Sveriges Radios hemsida några dagar till.

Seen above is Cox & Forkum’s cartoon comment with respect to Jimmy Carter’s defence of Islamist group Hamas. I know it is silly, but it is funny too. (Via Dick Erixon.)

Via R. J. Rummel, Johan Norberg, and Stockholm Spectator I came to read the latest Iraq Index, dated 02/13/2006. Below I have copied some of the interesting answers given by Iraqis in an opinion poll. It is becoming clear to me that I was wrong in my opposition to the Iraq War and that the leftist ”peace activists” in Europe and North America lie when the claim that most Iraqis are unhappy about the removal of Saddam Hussein and the democratisation that fallowed. Rummel writes on his blog:

”Overall, on the statistics alone, we are winning in Iraq. Then when one includes that there have been two fair and competitive elections, a fair referendum on a written constitution, the selection of a new Prime Minister, and a successful organisation of a government, I argue that Iraq is a war and democratisation that is going well.”

I am inclined to agree with him. Things are—despite the many acts of terrorism—looking better that most left-wingers in mainstream media would like us to believe.

Q:
Do you think Iraq today is headed in the right direction?
A:
Overall = 64%
Kurds = 76%
Shiia = 84%
Sunni = 6%

Q:
Thinking about any hardships you might have suffered since the US-UK invasion, do you personally think that ousting Saddam Hussein was worth it?
A:
Overall = 77%
Kurds = 91%
Shiia = 98%
Sunni = 13%

Q:
What is your overall support for attacks?
A:
On US led forces = 47%
On Iraqi Government security forces = 7%
On Iraqi civilians = 1%

That is one Q&A I have not seen in any Swedish newspaper.

Denna bild är upprörande – ett bevis för att moderaterna vill tortera invandrare!

Denna bild är inte upprörande – vad är problemet?

”Anytime you create a massive state apparatus capable of repression—no matter how supposedly enlightened the intent—it will fall into the hands of bullies and busybodies. By the time East Germany was created in 1945, nobody could possibly have believed that Marxist economics was going to rescue the world’s poor from predatory capitalism. Three decades of squalid poverty and famine in the Soviet Union had busted that idea to pieces. But Communist political theory was still a splendid excuse to peek inside you neighbour’s window and tattle about what you saw.”

From Glenn Garvin’s excellent article entitled ”Totalitarian Busybodies: The horrors of the Stasi’s East Germany” as published in the January issue of Reason magazine.

For God’s sake—I guess…

The first Mr Heterosexual Massachusetts competition was held on 18 February at the Mechanics Hall in Worcester. Pastor Tom ”Mr Hetero” Crouse from the Holland Church arranged the show to celebrate God’s design. And what better way to do that than fondling some bare-chested straight men paraded onstage.

It is kind of hard to believe that this is really happening—it is just so hilarious. Religious homophobia can be funny sometimes.

Read Bay Windows for full story. Swedish blog Det löser sig comments. The DVD is now available.