Snygg och ödmjuk vänster

Från vänsterbloggen Bergspredikan:

Eter söndagens Kapitalet-studier tog jag och Redundans en promenad genom ett soligt och synnerligen vackert Stockholm (något jag verkligen hoppas blir en tradition i sommar). Vi köpte fika och snackade lite mediastrategi.

Det som slog oss var vår rädsla för medial uppmärksamhet, på ett rent personligt plan. Vi, dvs de delar av den utomparlamentariska/utomfackliga/basfackliga vänstern som vi tillhör, lider av ett kollektivt mindervärdeskomplex. Vi är bildade, duktiga debattörer, unga, snygga och har visioner. Ändå skruvar vi på oss av olust när vi får chans till mediautrymme i tv-soffor och intervjuer.

Så gulligt! Synd bara att dessa snygga små kommunister alltid bloggar anonymt. Att hålla all denna unga, begåvade skönhet dold för världen är så – egoistiskt. Befriande är hursomhelst att se hur den gamla tidens kommunism visar sig i skydd av anonymiteten. I mindre ljusskygga sammanhang kan man ju annars få intrycket av att dagens kommunister skakat av sig föraktet för radikalism. Skönt då att kunna konstatera att konservativa och marxister fortfarande står enade i sitt förakt för allt som andas queer. Katrine Kielos uttryckte samma idéer nyligen, dock lite mer sublimt.