Post om LO

Med anledning av mitt blogginlägg om att LO-medlemskap nästan är tvång fick jag denna kommentar:

”Jag vet inte om det skett någon lagändring på senare år, men så vitt jag vet är man inte skyldig att delta i en strejk, i synnerhet om man inte är medlem i facket. Har de sagt så, så ljuger de.

Det är inte ens olagligt att strejkvägra som /medlem/. På sin höjd kan man uteslutas ur facket, men det är ju skit samma.

Däremot kan man i samband med att andra strejkar bli permitterad av arbetsgivaren på grund av tillfällig arbetsbrist, dvs stanna hemma med full lön.

Sedan kan de förstås komma med öppna eller förtäckta hot om våld eller andra brottsliga angrepp, men det blir då något för polisen – och framför allt media. (Som de gjorde dagarna för skotten i Lunde, Ådalen 1931: drog runt och lynchade dem som inte var medlemmar i facket.)

Det skulle vara intressant att bygga upp ett nätverk med egen- och småföretagare, samt icke-socialistiska knegare, som systematiskt idkar strejk- och blockadbryteri:

[Länk]

I dag har man betydligt större möjligheter att samla bevis mot de som utför facklig terror än de hade på 30-talet. (dolda kameror osv) Detta till förna för såväl polisutredningar som opinionsbildning i media.

Ett helt annat förtäckt påtryckningsmedel de fått i sin verktygslåde genom LAS har att göra med att man, särskilt i småföretag har vissa anställda som är viktiga för företaget vilka man inte vill mista när man måste göra uppsägningar. Inte sällan är detta senare anställda med nyare, värdefullare kunskaper. Därför föredrar man att förhandla med facket snarare än att gå efter de mekaniska turordningsreglerna. Där får då fackpampen ett utmärkt tillfälle att göra sig av med ’svartfötter’…”

Detta är nog helt korrekt – i teorin är det säkert lagligt att gå till jobbet även när arbetsplatsens LO-förbund organiserar en strejk. I praktiken är det dock inte så.

Jag utgick ifrån min egen erfarenhet som tidningsbud under en konflikt. Jag var inte med i facket och trodde därför inte att strejken hade med mig att göra. När jag kom till arbetsplatsen fanns där strejkvakter utsända från LO som hindrade mig och andra (de flesta tidningsbud är inte med i Transportarbetarförbundet) från att komma in. De gjorde klart att de tänkte använda våld om vi ens försökte göra vårt jobb. Så det var till att gå hem igen.

Varken jag eller de andra tidningsbuden fick någon ersättning för den vecka vi tvingats från arbetet. Fackföreningen menade att de bara hade att bry sig om sina medlemmar, medan arbetsgivaren menade att vi inte utfört vårt jobb och därför inte skulle få någon lön. Följaktligen är det så att enskilda låginkomsttagare är tvingade att vara medlemmar i LO för att gardera sig mot strejker. Vid en långvarig konflikt är det inte alls ovanligt att enskilda drabbas mycket hårt, och detta använder LO-förbunden mycket effektivt i sina värvningskampanjer. Deras främsta mål är att öka sin egen och socialdemokraternas makt, inte att ta tillvara arbetarnas intressen.

Dagens konflikt går inte mellan arbete och kapital, utan mellan maktfullkomliga och maktlösa. Idén om ett nytt nätverk för småföretagare och löntagare är därför mycket bra.