Sjödins konservativa fantasier

SSU:s ordförande Anna Sjödin är en av Sveriges dummaste politiker. När jag fäller det omdömet tänker jag inte på hennes politiska åsikter i sak, utan på hennes politiska kunskaper. För visst är det ett rimligt krav att så högt uppsatta politiker har grundläggande kunskaper om politisk filosofi och förmår se skillnad mellan olika huvudriktningar?

I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa en debattartikel av Sjödin i vilken hon går till attack mot centerpartiet. Hon drar paralleller mellan de nya arbetsrättslagarna i Frankrike och föreslagna borgerliga reformer, vilket inte är helt fel eftersom förslagen mycket liknar varandra. Dock avslöjar SSU-ordföranden sina bristande kunskaper när hon skriver följande:

”Högern tänker inte framåt. Nej, istället söker de sina lösningar i dammig konservativ politik från de äldsta historieböckerna. De vill att vi ska låta marknadskrafterna sköta sig själva helt på egen hand.”

Om Sjödin hade läst någon av de äldsta historieböckerna som beskriver konservatismen hade hon fått veta att denna ideologi motsatte sig fria marknadskrafter. Istället var det blodsbörd, kungamakt, statskyrka samt egendom och ämbeten tillkomna genom släktskap som var ledande för tidiga konservativa tänkare som Chateaubriand (mannen som först använde begreppet konservativ). En fri marknad var för honom lika främmande som sekulärism.

Vill Sjödin få en nutida bild av hur konservatism kan te sig så kan hon vända blicken mot Göran Persson och hovet runt honom. Precis som i forna tider så har den politiska makten i Sverige centrerats till en person, som i sin tur kan dela ut höga befattningar och rikedom till släktingar och vänner. Anitra Steen, liksom Marie Antoinette, åtnjuter den särskilda behandling hon får på grund av samma konservativa tankemönster. Dessutom uppvisar svensk socialdemokrati den egenskap som annars främst sägs känneteckna konservatismen, nämligen försvaret för den rådande ordningen i strid mot alla progressiva krafter som vill förändra.