Svar till Tobias

Efter de många diskussionerna om Lenin, Marx och kommunismen publicerar jag här ett svar på ett bemötande som Tobias Lindberg skrev på sin blogg den 12 december:

Tobias!

Jag förstod av ditt inlägg på Det Progressiva USA att du vill att jag kommenterar det du skrivit här. Jag har skrivit så mycket om kommunism att jag börjat blir trött på ämnet. Det tycks dessutom som om all bevisbörda ligger på mig medan ingen av mina motståndare har kunnat bevisa någon enda av sina teser, annat än att Lenin själv tyckte att han var en snäll kille. Att historiker som Aleksandr Solzjenitsyn ger en annan bild av Lenin som mer överensstämmer med min verkar inte ens vara känt.

Visst stämmer det att kommunismen hyser en dröm om ett statslöst samhälle. Även Lenin talade om detta, bland annat i en känd föreläsning kallad ”Om staten” han höll vid universitetet i Sverdlovsk 1919.¹ Problemet är bara att han liksom andra kommunister köper Engels idé om att ”natursamhället” (alltså människornas samhällen före statens tillkomst) var kommunistiskt. Det tror inte jag på. Det tror faktiskt ganska få på. Äganderätten är fundamental för människan. Detta gör den kommunistiska utopin mycket olik den liberala, vilken grundas i den nattväktarstat som bland annat John Locke skrev om. Marx svar på detta var att människor skulle lära sig att tänka utan äganderätt, en tanke Engels lite arrogant förfinade genom att utropa socialismen till den första vetenskapliga ideologin. Det är en tanke som för övrigt finns inom islam också, alltså att den ser sig själv som den sista och mest förfinade delen i en kronologisk kedja. Därav många kommunisters anspråk på att vara ”vetenskapliga”.

Problemet med utopier är att de sällan blir av. Man måste därför hitta en arbetsmetod som gör det möjligt att sträva mot något även i ett samhälle som inte i alla delar ser ut som utopia. Ingen enda av de som försökt genomföra kommunismen har kommit längre än till det stadium av ”proletär diktatur” som Marx menade skulle vara övergående. Liberalismen å sin sida kan sträva efter en mindre stat och ökad individuell frihet utan att gå omvägen via någon stor och totalitär regim. Det krävs till exempel ingen revolution för att avskaffa Bodströms övervakningsstat eller för att sänka skatten med några miljarder. Det krävs däremot en odemokratisk revolution för att tvinga människor till ett egendomslöst liv. Detta är en helt avgörande skillnad.

Fotnot:
¹V. I. Lenin, ”Om staten”, Marxist-leninistisk grundkurs för Kommunistiska Partiet, Proletärkultur, Göteborg 1981, s 124-143.